LCHF på två sätt: 1) enkelt och billigt 2) processat och dyrt

Här följer ett översatt gästinlägg av Anne Mullens, kanadensisk journalist och författare, specialiserad på vetenskap och hälsa:

Jag tycker verkligen om att handla LCHF-mat. Det är enkelt och snabbfixat.

Jag håller mig till utkanterna av butiken. Om jag har bråttom kan det hända att jag plockar på mig ekologisk kyckling eller nötkött till min man och mig från köttdisken och ser då till att de slår in maten i papper. Oftast hoppar jag numera charkdisken. Vi köper det mesta av vårt kött från en slaktare i grannskapet som har gräsbetat, lokalproducerat kött och som inte använder de allmänt förekommande frigolittrågen och plastfolien. Jag står inte ut med plast och jag vill göra mitt för att stötta lokala bönder som ser helheten.

Nästa stopp kan vara fiskdisken för en bit vildfångad lax eller odlad öring. Jag kanske köper lite rökt lax också.

Sedan är det mejeriavdelningen för smör, färskost, vispgrädde, lagrad cheddar och mozzarella.

Vi har egna hönor numera, jag behöver inte längre köpa ägg — men under de första åren på LCHF åt vi nästan två dussin ägg från frigående höns varje vecka.

Jag går förbi den stora avdelningen för lättmjölk, smaksatt yoghurt och juice och går direkt till hyllorna för riktig mat. Jag behöver inte köpa potatis, yams, apelsiner, äpplen, bananer eller annan frukt, det som brukade fylla min kundvagn. Jag fyller istället på med avokado, svamp, blomkål, zucchini, purjolök, broccoli, körsbästomater, grön paprika, brysselkål och vitkål. Jag får det mesta i salladsväg från min egen trädgård, liksom örtkryddor — jag har specialiserat mig på grönkål! — men om jag har ont om det händer det att jag fyller på med gröna bladgrönsaker.

Sedan är det delikatesshyllan för oliver och parmesanost och kanske, om jag känner mig extravagant, lite prosciutto, paté och några smakrika europeiska ostar. Sista stoppet blir nötter som mandlar och pecannötter. Sedan är jag klar! Så enkelt, så snabbt och faktiskt ganska billigt om jag inte har en köporgie på dyra ostar eller dyker in i gångarna för processad mat.

LCHF av riktig mat

Naturligtvis måste jag ibland bunkra upp med bra kaffe, olivolja, kokosolja, mandelmjöl, chiafrö, sesamfrö och andra stapelvaror för LCHF-bak, men det är mer sällan än en gång i månaden och görs vanligen på en stormarknad. Under de första åren med LCHF bakade jag ständigt LCHF-bröd, från Diet Doctors receptsamling, men nu, tre år senare, har mitt behov av att äta något brödliknande minskat ordentligt.

Att laga mat är lika lätt. Numera hoppar jag över frukosten nästan dagligen, men om jag äter någonting är det oftast ett av mina egna ägg stekt i smör med en skiva tomat och lite grönsallad. Fräscht, snabbt och gott.

Lunchen består oftast av rester från kvällen innan. Middagen utgjordes ofta tidigare av någon av de fantastiska grytorna eller gratängerna från Diet Doctor (vitkålsgratäng, mums!) Nu siktar jag ofta på en liten bit grillat eller ugnsstekt kött, kyckling eller fisk med ett gott och fett tillbehör — örtsmör, gräddsås, hemmagjord aioli — stekta eller ångkokta grönsaker (också med fett) och en stor sallad med egen vinägrett. Vissa kvällar kan det bli zucchinipasta med köttbullar och hemmagjord tomatsås.

Dessert, om vi äter det, kan vara några frusna björnbär (jag har många bärbuskar också) med vispgrädde. Ofta äter vi inte efterrätt alls. Har inget behov av det.

Jag minns på den gamla tiden, att jag var så vrålande hungrig när jag kom från jobbet och det var så jobbigt att snabbt få fram mat på bordet till familjen. Det var som en form av knappt kontrollerbar panik. (Håll ihop, mamma!) Jag kastade i mig kex och ost för att överleva fram till middagen.

Nu känns det avslappnat och stressbefriat. Jag är aldrig hungrig mellan måltider och jag har inte längre ett behov av att småäta mellan måltider. Matlagningen sker utan brådska. Mina portionsstorlekar har minskat; jag tar aldrig om. Det finns alltid rester. Även min man älskar enkelheten. Vi slänger dessutom mindre mat. Vi köper nästan ingen förpackad mat.

Sammanfattningsvis är det enkelt, snabbt och nästan utan ansträngning. I kombination med påverkan på vikt (minus åtta kilo, utan ansträngning att hålla vikten), blodsocker (inte längre pre-diabetes) och hälsa (mår fantastiskt) gör att LCHF är hållbart i längden. Enkelheten är det jag älskar allra mest med den här livsstilen.

Behöver vi verkligen speciella LCHF-produkter?

Det är anledningen till att jag blir så förvånad över alla dessa inlägg på olika forum på Facebook; om nya keto-produkter, piller, pulver, tillskott, kalorisnåla sötningsmedel. Det finns inget slut på kommersiellt producerade ersättningar för bröd, chips, kex, proteinbars, kakor, glass, fatbombs och mycket mer.

Jag vill inte låta — eller vara — fördömande eller skenhelig. Jag vet att alla gör sin egen LCHF-resa. Vi måste alla klura ut vilken variant av LCHF som fungerar och får oss att må som bäst, vad som ger bäst resultat på hälsa och vikt, vad som gör denna stora kostförändring lättast att navigera och upprätthålla. Dessa val måste naturligtvis gå i linje med ens egna värderingar, behov, smaklökar, begär — och plånbok.

Jag vet också att det inte finns någonting mer irriterande i det som ska vara en stöttande grupp, än när någon talar om att du tillämpar LCHF eller keto ”fel” och att personen i fråga vet så mycket bättre hur det ska göras. Ingen gillar en besserwisser. Och jag vill inte gärna vara den personen.

Men jag måste hålla i mig själv för att inte bli den personen (och ibland är jag rädd att jag går över gränsen när jag påpekar hur onödiga dessa LCHF-produkter är).

Jag är medlem i omkring tio olika Facebookgrupper som handlar om keto och LCHF. Jag har gått med för jag tycker om att se vad folk lägger ut, vilka frågor de ställer, vilken variant av kosten de äter och vad de tycker utmaningarna är. Det ger mig ideér för research och till artiklar.

Jag vill verkligen stötta de som kämpar och fira deras framgångar. Men det förvirrar mig när man lägger ut bilder på nya (åtminstone för mig) LCHF-produkter, speciellt när det är någonting som är en ersättare för den kolhydratstinna mat som gjort oss sjuka och feta i åratal.

Jag förstår bara inte varför man behöver det. Jag är så överlycklig över att vara fri från den typen av mat! De brukar skriva ”titta vad jag har hittat!” Och sedan visar de en etikett som säger ”LCHF” eller ”KETO.” Innehållsförteckningen är ofta längre än min arm. Eller också är det en LCHF-variant av det lilla extra, som godis, sötade såser, sötsaker eller efterrätt. Alltid sötningsmedel. Dyra tillskott, MCT-oljor och exogena ketoner är vanligt.

”Var hittade du den?” frågar andra, upphetsat. Svaret är vanligen Costco, Walmart, hälsokostbutiken eller någon sajt på nätet. ”Fantastiskt! Jag köper imorgon” svarar andra, ärligt och uppriktigt förtjusta.

Jag gissar att de här produkterna verkligen kan hjälpa vissa på resan mot framgång. En sak är säker, de hjälper ett par LCHF-entreprenörer mot ekonomisk framgång. Jag erkänner att även jag en gång i tiden trodde att jag skulle tjäna pengar på brödersättning och pizzabotten av blomkål — jag såg dem framför mig i frysdiskar över hela USA! (Tvivlar inte på att någon håller på med just detta just nu.) Jag köpte en hel hög kreativa domännamn för säkerhets skull.

Men min drift att tillverka ersättningsprodukter för mat med mycket kolhydrater har gått över. Jag inser att jag varken vill ha eller behöver det. Det går inte längre i linje med mina värderingar, behov och det jag vill åstadkomma.

Jag inser att jag verkligen tycker om den befriande enkelheten av minimalt med förpackningmaterial, mat utan etiketter och ingen innehållsförteckning. Jag älskar känslan att att stötta lokala handlare genom att medvetet välja deras produkter.

Inget gör mig gladare än att samla ihop ägg och grönsaker från min trädgård. Jag vet att jag är lyckligt lottad som har möjligheten. Naturligtvis kan inte alla göra på det viset. Jag är tacksam över att få känna smaken av en subtil sötma från grönkålen som har överlevt vintern i min trädgård. Jag visste inte ens att den typen av sötma existerade, då, när mina smaklökar av avtrubbade av socker och artificiella sötningsmedel.

I ärlighetens namn är jag inte längre intresserad av mat eller tillskott, LCHF eller ej, som kommer ur en förpackning från en industri någonstans.

Jag kommer sannolikt inte att dela det här inlägget i de Facebookgrupper jag följer. Jag vill inte antyda att jag är kritisk mot det andra lägger ut. Det är deras resa och deras behov.

För mig är naturlig LCHF med riktig mat så nära naturen som möjligt den mest befriande, enkla och glädjefyllda delen av den här livsstilen.

—
Anne Mullens