Ketogen kost för att förebygga och behandla Alzheimers sjukdom

Här följer en översatt artikel av Anne Mullens, kanadensisk journalist och författare, specialiserad på vetenskap och hälsa:

”Jag skulle vilja testa ketogen kost. Jag provar vad som helst som hjälper mitt minne.” Det är vad min 91 år gamla mamma sa till mig i januari 2018.

”Vi gör det,” sa min pappa, 92 år. ”Vad har vi att förlora?”

Mina gamla föräldrar, mycket självständiga som bor själva och åldras relativt väl, är mycket motiverade att hålla sina hjärnor i funktion på bästa möjliga nivå. En förlust när det gäller kognitiv förmåga, hos någon av dem, skulle allvarligt hota deras högt värderade frihet och minska deras livskvalitet ordentligt.

Under de senaste tre åren har deras döttrar, svärsöner och några av barnbarnen börjat med ketogen kost och de har hört oss lovprisa hur vi mår. Några av oss har pratat om en känsla av ökad mental skärpa — en oväntad bonus av ketogen livsstil.

Så de undrade: kan det gynna hjärnan att drastiskt dra ner på kolhydrater och istället äta mer fett? Min mamma hade vissa problem med minnet som frustrerade och skrämde henne, som svårigheter att skriva ner saker på en inköpslista: hon visste vad hon behövde, men ibland försvann namn och hur de stavades. Hon hade frivilligt givit upp bilkörning året innan, just för att hon visste att hon ibland upplevde stunder av förvirring, speciellt under stress. Pappa var fortfarande mycket klartänkt, men han kände att hans minne inte var så bra som han önskade. Kunde ketogen kost hjälpa till att bromsa ner eller helt stoppa förluster i kognitiv förmåga, så sent i livet?

De var nyfikna och ivriga att ta reda på hur det förhöll sig. Och det var jag med.

I mitten av februari lämnade jag mitt hem på Kanadas västkust och flög fem timmar för att återvända till mitt föräldrahem norr om Toronto. Jag flyttade in hos mina färäldrar i en månad för att lära dem ketogen kost och för att hjälpa till att planera måltider, handla och laga mat.

Jag hade med mig ketostix och en blodketonmätare för att kontrollera ketonnivåer. Jag hade ett måttband och en våg som också mätte kroppsfett för att säkerställa att de inte gick ner för mycket i vikt. Jag hade dessutom en validerad test av kognitiv förmåga till min hjälp för att hålla koll på och dokumentera förändringar av den kognitiva förmågan under vårt månadslånga experiment (mer på svenska).

Mina föräldrar är kanske det äldsta par att offentligt testa Diet Doctors tvåveckors LCHF-utmaning. De gör det inte för att gå ner i vikt eller reversera diabetes, utan i hopp om att det ska vara till fördel för deras hjärnor.

Skulle de komma i ketos med lätthet — och må bra under tiden? Skulle deras kroppar producera tillräckligt med ketoner som alternativt bränsle till glukos för att täcka deras hjärnors energibehov? Skulle den kognitiva förmågan förbättras så att det kunde mätas?

Mina föräldrar till labbråttor och jag själv var mycket nyfikna på att ta reda på det.

Alzheimers och andra demenssjukdomar — ett växande gissel

Alzheimers sjukdom och andra besläktade neurodegenerativa tillstånd som påverkar minne, beteende och beslutsfattande är nu en epidemi som grasserar i alla moderna samhällen.

Just nu uppskattas att 50 miljoner fall av Alzheimers och demens existerar globalt och ökar med 10 miljoner personer årligen. I Västeuropa är 7,5 miljoner drabbade och i Nordamerika 5 miljoner. Siffrorna förväntas öka med mer än 200 procent under kommande 30-årsperiod, för att nå 150 miljoner över hela jorden vid år 2050.

Riskfaktorer för Alzheimers inkluderar typ 2-diabetes, fetma, metabolt syndrom samt högt blodtryck — samtliga är faktorer som vi på Diet Doctor vet kan förbättras med LCHF/ketogen kost.

Demografiskt hör mina föräldrar till de som är mest skyddade mot Alzheimers. De är högutbildade: han var överläkare i kirurgi och föreläste om kirurgi vid tre Kanadensiska läkarutbildningar; hon var, innan familjen började växa, universitetsutbildad på stipendium och jobbade efter examen som forskningsassistent på labbet som låg bakom Nobelprisvinnande upptäckter om insulin. De har god ekonomi, har ett socialt engegemang och har varit fysiskt aktiva hela livet. De gav upp skidåkningen vid 83, men pappa tycker fortfarande om att skotta uppfarten under Kanadas stränga vintrar (och han låter inte någon hjälpa till!)

En riskfaktor som är omöjlig att komma åt är stigande ålder. Ju äldre man blir, desto högre blir risken för demens. En tredjedel av de som är över 85 har någon form av kognitiv nedsättning. Med varje år som går när vi närmar oss 90 ökar incidensen av demens exponentiellt mot uppåt 70 procent när man närmar sig 100 år.

Av okänd anledning är kvinnors åldrande hjärnor mer känsliga för Alzheimers än mäns. Förekomsten av demens är tre gånger så hög och förloppet går dubbelt så snabbt.

Det finns fortfarande ingen bot eller effektiv behandling. Forskningen har vuxit fram under de två senaste årtiondena och mer än 2200 kliniska undersökningar för olika interventioner pågår för närvarande världen över, inklusive studier av olika faser av mer än 100 nya läkemedel. Resultaten för läkemedel och deras effektivitet har dock varit en besvikelse. Faktum är att sedan 2003 har mer än 240 läkemedel misslyckats i kliniska undersökningar, med 2017 som ett extra nedslående år.

Det är därför inte så konstigt att undersökningar om och om igen visar på att de flesta över 65 är mer rädda för Alzheimers än någon annan sjukdom, inklusive cancer.

Mina föräldrar delar den rädslan. Om ketogen kost har den minsta chans att påverka hjärnhälsan positivt vill de testa det.

Hjärnan tycker om ketoner

Det har länge varit känt att hjärnan kan använda två olika bränslen för sitt behov av energi: 1) glukos och 2) ketoner. Glukos är nedbrytningsprodukt från kolhydraterna du äter eller tillverkade via levern i en process som heter glukoneogenes (som bokstavligen betyder ”nytillverkning av glukos”). Ketoner är nedbrytningsprodukt när fett bryts ner till fettsyror, antingen från fett i kosten eller från fett som är lagrats i vävnaden i din kropp.

Evidens för att vissa skadade funktioner i hjärnan kan förbättras genom att öka användandet av ketoner som bränsle för hjärnan har existerat i nästan ett årtionde. Sedan 1920-talet har det varit känt att ketogen kost kan minska frekvens och svårighet på anfallen hos barn med epilepsi. Sedan dess har ett antal forskare haft som hypotes att utnyttjandet av ketonmetabolism kan vara ett kraftfullt verktyg även inom andra områden av hjärnhälsa.

Diet Doctor har ett antal videor och inlägg om hur ketogen kost kan vara fördelaktigt vid migrän, hjärncancer och traumatisk hjärnskada. Det finns gott om anekdotisk bevisning, många som äter ketogent berättar om förbättringar när det gäller mental hälsa, ångest, depression och bipolär sjukdom. Forskningsläget är lovande, men tunt minst sagt. Psykiater dr Georgia Ede har en mer positiv inställning. ”Mitt mantra är att det mest kraftfulla sättet att förändra din hjärnas kemi är genom mat, för det är därifrån hjärnans kemikalier kommer från allra första början,” säger hon.

Medan de exakta mekanismerna när det gäller ketoner och hjärnhälsa fortfarande är oklara, har en sammanställning i tidskriften Neurochemistry 2017 summerat vad som är känt: ketoner som bränsle till hjärnan har visats öka den mitokondriella andningen, öka neuronernas tillväxtfaktorer, stärka synapsernas signaler, minska inflammation i hjärnan och minska oxidativ stress. Dessa effekter, menar författarna, ser sedan ut att ha goda bieffekter för ett stort antal hjärnfunktioner.

”Ketogen kost för att förhindra eller till och med behandla Alzheimers verkar helt rimligt. Man har ingenting att förlora på att försöka,” säger dr Ede. ”Det är ett område med stor potential.”

En populär och nyutgiven bok som framhåller nyttan av ketogen kost för att förebygga Alzheimers är Amy Bergers The Alzheimer’s Antidote. Från 2015 kommer yttreligare en bok, skriven av dr Mary Newport, där hon beskriver hur hon bromsade in sin mans Alzheimers genom att ge honom rikligt med kokosolja, MCT-olja (medium chain triglycerides – utvinns från kokosolja, palmolja och mejeriprodukter) och tillskott av ketoner.

Vetenskaplig evidens: Hjärnor med Alzheimers sjukdom visar på reducerat upptag av glukos

Vid Alzheimers finns det dokumenterad insulinresistens i hjärnan som förhindrar upptaget av glukos som bränsle, noterar dr Ede i sin föreläsning från 2017 som finns på Diet Doctor (på eneglska) och handlar om att minska insulinresistens för att förebygga Alzheimers. Hon utforskar också ämnet i en artikel för Psychology Today, ”Att förebygga Alzheimers kan vara lättare än du tror.”

Insulinresistens i hjärnan som en faktor associerad med Alzheimers är så väl dokumenterad att vissa forskare har kallat Alzheimers ”typ 3-diabetes.” Den här insulinresistensen i hjärnan, som förhindrar att hjärnan använder glukos som bränsle oavsett hur högt blodsockret är, hjälper till att förklara den högre förekomsten av Alzheimers hos diabetiker.

Men insulinresistens i hjärnan påverkar även upptaget av glukos hos de som inte har diabetes, de som är flera år från tecken på kognitiv störning, till exempel i hjärnan hos personer med pre-diabetes och i hjärnan hos unga kvinnor med PCOS, en reproduktiv metabol störning där insulinresistens är en faktor — och för vilka LCHF/ketogen kost är känd att hjälpa.

”Vi vet att vid Alzheimers sjukdom förlorar hjärnan sin förmåga att förbränna glukos,” säger dr Stephen Cunnane, PhD, från University of Sherbrooke, i Quebec, Kanada. Cunnane och hans team är ett av de världsledande när det gäller att använda Positron Emission Tomography (PET scan) och radioaktiva glukosmolekyler för att visualisera hur hjärnceller tar upp socker.

Cunnane menar att det har varit känt sedan tidigt 1980-tal, genom att använda PET-scanning, att hjärnans glukosmetabolism är skadad hos individer med Alzheimers. Problemet med den åldrande hjärnans förmåga att använda glukos som energikälla visas i studier av hjärnan många år innna de kognitiva problemen debuterar.

”Vid Alzheimers sjukdom ligger vissa delar av hjärnan nere med 40 procent när det gäller glukosmetabolism. Vi tror att den här energibristen ökar risken för neurondysfunktion och kognitiv förlust,” säger Cunnane.

Cunnane har varit författare till mer än 60 artiklar, där man undersöker hjärnans energimetabolism genom PET-imaging, speciellt vid Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar. Studierna hans team ägnar sig åt har funnit att medan glukosupptaget är skadat tidigt under Alzheimers, är hjärnans användning av ketoner som energi det inte.

I en föreläsning från februari 2018 ”Kan ketoner bromsa förloppet av Alzheimers?” liknar Cunnane våra hjärnor vid en hybridbil som kan drivas på glukos eller ketoner. Om den inte längre fungerar bra på glukos, är det rimligt att byta bränsle till ketoner, genom ketogen kost eller genom ketontillskott. ”Att försöka behandla de kognitiva förlusterna i tidigt förlopp av Alzheimers genom att använda ketogena metoder i kliniska undersökningar är säkert, etiskt och vetenskapligt välgrundat,” noterar Cunnane i en artikel från 2016 med titeln: ”Can Ketones Help Rescue Brain Fuel Supply in Later Life?”

Tidiga kliniska försök: lovande preliminära resultat

Medan den vetenskapliga logiken för att använda ketoner vid Alzheimers är mycket solid, ses det fortfarande som en mycket nymodig, oortodox atityd av den stora majoriteten alzheimersforskare och kliniker. Medan ett antal undersökningar på möss och råttor har genomförts, har bara en handfull kliniska studier gjorts på människor, bland de tusentals andra studier som gör på Alzheimers. Här är en sammanställning av studier:

• 2004 genomfördes ett av de första försöken på människor när japanska forskare tog 19 friska, kognitivt normala vuxna över 60 år. De fick en ketogen måltid med MCT-olja, mätte blodketoner, för att sedan genomföra kognitiva tester 90 och 180 minuter efter måltiden. De med sämst kognitivt resultat innan de fick ketoner visade de största förbättringarna i arbetsminne, visuell uppmärksamhet och att kunna växla arbetsuppgift, efter att ha fått ketoner.
• 2012 genomförde amerikanska forskare under ledning av dr Robert Krikorian en randomiserad studie på 23 äldre vuxna med lätta kognitiva svårigheter (MCI). Deltagarna lottades till sex veckor på antingen ketogen kost med mycket lite kolhydrater eller en kost med mycket kolhydrater och lite fett. De på ketogen kost gick ner i vikt och minskade midjemått och såg också förbättringar i fasteblodsocker och fasteinsulin. Det viktigaste var dock att prestationerna i test av minnet förbättrades mätbart i LCHF-gruppen, med de största förbättringarna bland de som uppnådde de högsta nivåerna av blodketoner.
• I december 2017 publicerade ett forskarteam från Kansas resultaten från ”The Ketogenic Diet Retention and Feasibility Trial (KDRAFT)” som omfattade 15 deltagare med lätt och måttlig Alzheimers. Studien satte alla 15 på ketogen kost i tre månader och tillsatte MCT-olja för att uppnå högre nivåer av ketoner i blodet. Det krävdes att en familjemedlem lagade maten i fyra månader. Alla fyra med måttlig Alzheimers avslutade i förtid — bördan var för tung för vårdgivaren. Men 10 av 11 med lätt Alzheimers sjukdom höll sig till kosten och såg i snitt en förbättring på 4,1 poäng på kognitiva tester, en signifikant förbättring. (En klinisk förbättring på 3 till 4 poäng betraktas som ”kliniskt meningsfull” i tester av läkmedel mot Alzheimers.) En månad efter att ha slutat med kosten var deltagarnas kognitiva prestationsförbättringar borta.

”Medan fler studier behövs, pekar detta på att kosten fungerade bättre eller lika bra som de läkemedel som för närvarande finns tillgängliga för personer med lätt Alzheimers. Om ett test av ett nytt läkemedel hade fått det här resultatet, skulle folk hoppa upp och ner av förtjusning,” sa dr Ede om Kansas-studien.

Cunnane presenterade sin grupps resultat efter en sex månader lång randomiserad kontrollerad studie av ketontillskott (30 gram MCT per dag) vid lätta kognitiva svårigheter på the Alzheimer Association International Congress i London i juli 2017. Hela studien kommer att publiceras senare under 2018. ”Det kognitiva resultatet var mycket uppmuntrande. Med utgångspunkt i det vi lärt oss av studien rekommenderar vi 40-45 gram per dag av MCT istället för 30 gram,” säger han.

För närvarande är det ytterligare två amerikanska studier på gång för att undersöka effekterna av ketogen kost på äldre patienter med lätt eller måttlig Alzheimers:

• En studie, från Wake Forest University i North Carolina undersöker effekterna av LCHF-kost samt en fettsnål kost med mycket kolhydrater på minne, biomarkörer och neuroimaging på två grupper av vuxna — en grupp med prediabetes men ännu utan symtom på kognitiva svårigheter samt en andra grupp med symtom på lätta kognitiva svårigheter. En tredje grupp friska äldre vuxna kommer att vara kontrollgrupp och kommer att få sitt minne och sina biomarkörer testade, men utan restriktioner av kosten. Studien förväntas vara klar sent 2019.
• Den andra studien, från Johns Hopkins University i Baltimore, rekryterar fortfarande aktivt 60 deltagare som bor i samhället och är äldre än 65, med antingen lätta kognitiva problem eller nydebuterad Alzheimers. Deltagaren och en vårdgivare kommer att handledas i hur man äter ketogen kost med mindre än 20 gram kolhydrater per dag. De kommer att följas under 12 veckor med matdagböcker, provtagningar samt kognitiva tester. Studien kräver att en vuxen utan kognitiva problem lever heltid med den som studeras för att hjälpa till med anpassningen till ketogen kost.

Upplägget i studien på Johns Hopkins låter nästan exakt som det jag har tänkt genomföra med mina föräldrar.

En liten familjestudie på N=3

Söndag 19 februari 2018 påbörjade vi vårt experiment. Jag vägde mina föräldrar och mätte deras längd, midja, ben, höft och armar. Ingen av dem har någonsin varit överviktig i hela sina långa liv; att de skulle gå ner för mycket i vikt och bli för bräckliga var en oro. Mamma var 157 cm och vägde 50 kilo, ett BMI på 21. Pappa var 175 cm och vägde 73 kilo med BMI 23,6. Vi skulle inte fasta och skulle hålla kaloriintaget högt för att förebygga viktnedgång.

Som tur är tar mamma inte ett enda receptbelagt läkemedel — sällsynt för en senior — vi behövde alltså inte oroa oss för påverkan på några läkemedel. Pappa tar fem läkemedel: en vätskedrivande och betablockerare för blodtryck och lätt hjärtsvikt (han hade en liten hjärtinfarkt för 15 år sedan), ett läkemedel för underaktiv sköldkörtel och warfarin barnaspirin för att förebygga stroke. Som läkare kände han sig helt säker på att nivåerna på medicineringen skulle fungera fint med kosten.

Den eftermiddagen, innan vi började med ketogen kost, fick de båda genomgå Montreal Cognitive Assessment (MoCA) test. Det är en validerad test på 30 poäng och 15 minuter som allmänläkare kan göra på mottagningen för att identifiera patienter med kognitiva svårigheter. Testet omfattar ett antal uppgifter som inkluderar att rita en klocka med visare för ett specifikt klockslag, rita en geometrisk form, namnge bilder på fyra exotiska djur, minnas fem ord utan hjälp, räkna neråt i 7-steg från ett speciellt nummer och göra andra test. Visuella, verbala, exekutiva, resonerande och minnestester.

Pappa, som fortfarande läser den medicinska tidskriften The Lancet varje vecka och slukar en bok varannan dag, hade bara problem med att minnas fyra av fem ord. Han fick ett normalt resultat på 26/30.

Mamma kämpade med en rad uppgifter: att placera klockans visare på rätt klockslag, rita en 3D geometrisk figur, namnge de exotiska djuren, räkna neråt i 7-steg, lista alla ord hon vet som börjar med F. Men hon hade inga problem med uppmärksamhet och att komma ihåg ord. Hon fick ett lägre resultat än vi förväntade oss, 17/30.

Utsökta måltider, ingen hunger, inga omställningsbesvär

Under kommande två veckor följde vi Diet Doctors ketogena recept till frukost, lunch och middag. Ägg — stekta, äggröra, pocherade, kokta — och antingen bacon eller korv var typiskt till frukost, vanligen med avokado och körsbärstomater vid sidan om. För att variera oss försökte vi oss på de olika recepten på pannkakor, alltid serverade med vispgrädde och blåbär. Pannkaksreceptet med keso var favoriten. Morgonkaffe och eftermiddagste med vispgrädde och en sked kokosolja.

En typisk lunch var sallad med hemlagad soppa (som t ex grönsaker och kött i en hemlagad benbuljong, eller svampsoppa i gräddig sås), ofta med en ostttallrik och fröknäcke. Middag var vanligen en portion enkelt protein — en bit fisk (med kapris till den härliga laxen med citron) eller kött (grillad kyckling, rostbiff) — med en sallad och grönsaker (alltid med smör eller ostsås.) Köttfärs- och vitkålsgratäng och den blommiga korvlådan var också favoriter — med mycket rester till lunch. Bär och vispgrädde, med en ruta 85-procentig choklad var den typiska efterrätten.

”Maten var utsökt och vi var aldrig hungriga,” sa min mamma.

Mamma och jag njöt av arbeta i köket tillsammans ; det var en stund av gemenskap när vi planerade måltider, handlade, hackade och lagade maten tillsammans. Pappa var alltid inblandad i dukning och — han laddar en diskmaskin som en effektiv ingenjör.

Vi tog bort de typiska måltidstillbehören som bröd, potatis, ris och en kolhydratrik efterrätt. Det enda pappa saknade var den där biten av mammas äppelpaj som serverades lite nu och då, men när vi gjorde miniäppelsmulpaj uppfyllde vi hans längtan. (”Och det var mycket lättare än att göra paj!” sa mamma.)

Ketostix visade att de båda gick in i lätt ketos inom två dagar, utan ”keto flu” eller andra omställningsbesvär. Med några dagars mellanrum mätte jag de mer korrekta blodketonerna och jämförde med ketostix-resultaten.

Trots att vi alla tre åt exakt samma kost, till och med nästa exakt lika stora portioner, skilde sig ändå våra ketonnivåer åt. Jag har ätit ketogent i tre år och mitt blod visade att jag var i optimal ketos hela tiden, mitt värde i blodet gick från 1,9 mmol/l till så högt som 3,3 mmol. Mammas nivåer varierade mellan 0,7 och 1,3 mmol/l. Pappa mellan 0,6 och 0,9 mmol/l, aldrig högre. Jag vet inte varför — kan det handla om leverfunktion och förmåga att bryta ner fett och konvertera till ketoner? Cunannes grupp har publicerat fynd som pekar på att det inte är någon skillnad i förmågan hos yngre och äldre när det gäller att tillverka ketoner. ”Skillnaden i ketonrespons från olika personer är välkänt svår att förklara,” berättar han.

Trots min optimala ketos var jag hela tiden viktstabil på 62 kilo. Mamma gick ner ett kilo och pappa två kilo under de första fem dagarna — och höll sig sedan kvar på den lägre vikten. Jag var orolig för att de skulle tappa vikt, i så fall skulle vi vara tvungna att avsluta experimentet. Men efter den första veckan gick de inte ner mer. Jag använde smör, vispgrädde och kokosolja till precis allt, vilket antagligen är anledningen till mina höga ketonvärden, samtidigt som min vikt var stabil. Jag brände inte mitt eget kroppsfett och ketonerna i mitt blod reflekterade fettet jag åt.

Vad visade de kognitiva testerna?

Efter två veckor i ketos gjorde vi en annan variant av the MoCA test (samma utforming, andra frågor.) Pappas resultat gick upp med 3 poäng till 29/30. (Han erkänner att han hade övat på att memorera listor av ord men mental motivation och stimulering är en bra sak.) Mamma höjde sitt resultat med fem poäng till 22/30 — en signifikant förbättring. Vi kände att det vara imponerande resultat. De rapporterade emellertid att de fysiskt inte kände sig annorlunda. Ketos gav dem inte mer energi och subjektiva känslor av klartänkthet, olikt deras döttrar. Men de tyckte mycket om maten.

Två veckor senare — efter totalt fyra veckors ketogent ätande — genomförde vi ytterligare en version av testet ytterligare en gång. Pappa låg fortfarande på 29/30 — fantastiskt för en man på 92. Mamma kände sig för första gången nervös och rädd för testet. Jag försökte göra det bekvämt och glatt, bara ett intressanr familjeexperiment. Men vi visste båda att hennes resultat verkligen spelade roll för henne. Hon halkade ner två poäng till 20/30, fortfarande högre än hennes ursprungsvärden pre-keto, men inte så högt som vi hade hoppats på. Var det bara en dålig dag? Vi var inte säkra. ”Jag mådde inte så bra. Jag var verkligen nervös och jag tror att jag spände mig lite,” berättade hon.

Dagen efter var det dags för mig att flyga hem till min man och mina barn. Men min mamma och pappa har bestämt sig för att fortsätta med ketogen kost på egen hand så länge som de kan — som minst fram till sommaren. De vill ge det minst 12 veckor, för att vara i linje med hur aktuella kliniska studier är utformade.

Kommer de att avstå från den färska frukt och den söta majs and sweet corn som är den fantastiska sommarrikedomen från de lokala bönderna utanför den lilla staden där de bor? De vet inte. Vid 92 vet de att de inte har så många fler möjligheter att njuta av produkterna från böndernas stånd.

Men de förstår grejen med ketogen kost.

”Jag förstår vad det handlar om nu och det är inte så svårt,” säger mamma. ”Jag tror att det kan vara till hjälp.”

”Vi kommer att hålla kursen,” säger pappa.

Det går inte att vrida klockan tillbaka, men de har en känsla av kontroll och bekvämlighet genom att försöka tillhandahålla mer ketoner till hjärnan just nu. Som pappa säger, de har inget att förlora på att försöka.

—
Anne Mullens