Leder kalorirestriktion till viktnedgång? Inte enligt forskning!

Det värsta rådet någonsin?

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Det finns många högutbildade människor som anser sig vara intelligenta, som också påstår att alla dieter bara handlar om kalorier. Så vilken diet som än fungerar beror automatiskt bara på kalorireduktion. Det verkar vara den ståndpunkt som många akademiker, forskare och andra som inte tenderar att leva i den verkliga världen lutar sig tillbaka på. De säger ”denna diet (paleo, lågkolhydratkost, riktig mat etc.) fungerar för att den skapar ett ”kaloriunderskott”. Med andra ord, genom att minska på kalorierna du äter skapas ett ”kaloriunderskott”. De åberopar ofta det gamla ”kalorier in, kalorier ut”.

Förändring i kroppsfett = kaloriintag – kaloriförbrukning. Ja. Det stämmer. Detta går att likna vid en fullsatt bar. Förändring i fullsatt bar = folk som går in – folk som går ut. Jaha? Vem bryr sig?

Termodynamikens första huvudsats stämmer alltid, men är totalt irrelevant när det gäller hälsa. Ja, om kaloriintaget överstiger kaloriförbrukningen så går man upp i vikt. Men om du äter fler kalorier så förbränner du också fler kalorier. Om du äter färre kalorier förbränner du mindre. Så det blir ingen förändring i kroppsfett. Precis som är fallet med baren – om fler människor går in, men fler också lämnar baren, blir det ingen förändring.

Huvudproblemet

Problemet är att folk nu gör det fullkomligt oberättigade antagandet att kaloriförbrukningen förblir stabil så att ett minskat kaloriintag (mat) automatiskt resulterar i minskning av kroppsfett. Det är därför jag ser tabeller som dessa, som så många gillar. Som jag skrivit flera gånger innan är det ytterst falskt. Den basala ämnesomsättningen kan öka eller minska med upp till 40%.

Men denna falska tro resulterar i den strategi som jag kallar kaloriminskning som primär strategi. Så många tror att en simpel minskning av kaloriintaget är en rimlig strategi för viktminskning. De tror att de hormonella förändringar (främst insulin och insulinresistens) som uppnås genom periodisk fasta eller paleo eller ketogen kost är irrelevanta. För dem handlar allt bara om kaloriintag. Men vi tror på evidensbaserad medicin. Så var är beviset för att ett minskat kaloriintag som primär strategi resulterar i betydande viktminskning på lång sikt?

Folk antar att det är ett vetenskapligt bevisat faktum att man blir av med kroppsfett på lång sikt genom att minska på kaloriintaget. Experimentellt är detta enkelt att testa. Ta några personer. Ge dem en slumpmässig strategi. Ge några av dem kalorirestriktion. Luta dig tillbaka och se hur de går ner i vikt och lever lyckliga i alla sina dagar. De andra som fortsätter med sin vanliga kost går inte ner i vikt. Enkelt.

Kan någon snälla visa en sådan studie för mig? Vi har rekommenderat strategin att ”äta mindre, springa mer” i nästan ett halvt sekel. Var är alla dessa studier? Ja, just det. Samtliga visar att kalorirestriktion INTE leder till viktminskning på lång sikt. Låt oss titta närmare på några av dess studier. Framförallt de randomiserade kontrollstudierna.

TODAY-studien var en studie på diabetiker som använde läkemedel (metformin) med eller utan livsstilsförändringar. Detta var i huvudsak strategin med kaloriunderskott som så många akademiska läkare älskar. Huvudstudien visade att denna kalorirestriktion inte producerade några kliniska fördelar när det gällde hantering av diabetes. Så hur var det med viktminskning?

Låt oss titta närmare på det. Vid början av studien var genomsnittligt BMI i livsstilsgruppen 34. Efter fem år av kostrådgivning i syfte att minska kaloriintaget var genomsnittlig BMI… 43. Bra jobbat, grabbar. Är ni glada över att ha spenderat de senaste fem åren av era liv med att räkna kalorier?

The Diabetes Prevention Program, en annan randomiserad livsstilsstudie som syftade till att förebygga diabetes, var faktiskt framgångsrik. Men frågan här handlar om viktminskning.

Med intensiv rådgivning om att minska kaloriintaget var viktminskningen utmärkt (7 kg). Till att börja med. På lång sikt var det inte lika utmärkt. Det är ett mönster som varje person som någonsin bantat känner igen, vikten börjar ticka uppåt trots att man håller sig till dieten. Inom några år är det bara en liten skillnad i vikt (2 kg) och vid slutet av studien är det i princip ingen skillnad.

Kroppsvikten tickar fint neråt de första 6-12 månaderna, men därefter börjar en stadig viktuppgång.

Women’s Health Initiative-studien

Hur är det för icke-diabetiker? Låt oss kolla på Women’s Health Initiative-studien. Nästan 50 000 kvinnor deltog slumpmässigt i studien och gavs instruktionen att minska på fettintaget. Detta är den största och viktigaste koststudien som någonsin gjorts på fettsnål och kaloribegränsad kost.

På sju år minskade kvinnor sitt dagliga kaloriintag med 361 kalorier per dag. De minskade sin procentandel kalorier från fett och ökade på kolhydraterna. De ökade också daglig träning med 10%.

Det låter som de följde råden om att ”äta mindre och springa mer” till punkt och pricka. Så de måste ha minskat en massa i vikt och överöst sina akademiska läkare med tack samtidigt som de drog på sig sina tighta yogabyxor.

Tja, inte riktigt. Detta är vad som skedde med viktminskningen. I jämförelse med gruppen som följde sin vanliga kosthållning gick de ner i vikt till att börja med, följt av den välkända viktplatån och därefter slutligen viktuppgång. Midjemåttet förbättrades inte heller.

Det finns många som klagar på att detta inte specifikt var en viktminskningsstudie. Det är alltid enkelt att fingranska och klaga på studiers design i efterhand. Men faktum kvarstår att de två grupperna var slumpmässigt utvalda. En grupp fick kostrådgivning i syfte att minska på kaloriintaget, specifikt från fett. Som ett resultat minskades kaloriintaget. Handlar det inte bara om kalorier?

Låt oss också använda lite sunt förnuft här. Är detta resultat så otroligt? Hundratals miljoner människor har följt en kaloribegränsad kost. Jag har själv testat det. Vad är vår personliga erfarenhet? Mer eller mindre exakt det som WHI-studien bevisade.

Dessutom är det viktigt att komma ihåg att kvinnorna faktiskt höll sig till sin kaloribegränsade kost. Och trots det gick de upp i vikt. MEN det var inte för att de inte följde kosten. Detta ignoreras ofta, eftersom läkarna som ger kostråden desperat vill tro att folk misslyckas med sina dieter för att de inte följer dem. De kan helt enkelt inte inse den otroligt uppenbara, men högst obekväma, sanningen som stirrar dem i ansiktet. Om dessa kvinnor följde dieten, men fortfarande misslyckades med att gå ner i vikt, så är problemet DIETEN och inte PATIENTEN. Läkare kan inte hålla på med sin favortitlek ”att ge offret skulden”.

Så varenda diet fungerar genom att minska kaloriintaget, eller hur? Men varenda studie på minskat kaloriintag visar ingen fördel när det gäller viktminskning. Hur fungerar det? Var finns detta magiska sagoland där minskat kaloriintag automatiskt leder till viktminskning på lång sikt? Hur kan alla dieter bara vara framgångsrika för att de minskar kaloriintaget, när ett sänkt kaloriintag bevisligen INTE leder till viktminskning?

Vi bekänner att vi lever i en tidsålder med evidensbaserad medicin. Men detta verkar bara tillämpas på allt som inte är accepterat som konventionell kunskap. Det som är status quo påverkas inte. Var finns beviset för att ett minskat kaloriintag skulle leda till viktminskning? Hallå? Är det någon som svarar?

—
Jason Fung

Tidigare med dr Fung

Tidigare artiklar av dr Jason Fung

Mer med dr Fung

Dr Fung har sin egen blogg på intensivedietarymanagement.com. Han är också aktiv på Twitter.

Jason Fungs bok The Obesity Code finns tillgänglig på Bokus.