Morot och piska – fungerar det?

Men. Den här yttre motivationen är i längden inte optimal för mänsklig utveckling. Det finns andra och modernare sätt att tänka kring motivation. Om dem kan du läsa i boken Motivationsrevolutionen: från temporär tändning till livslång låga¹.

Det är psykologiforskaren Magnus Lindwall och mentala coachen Olof Röhlander som för pennan, och utifrån en gedigen forskningsgenomgång presenterar de den så kallade självbestämmandeteorin; SDT.

SDT kan också kallas motivation 3.0. Strax kommer vi till innebörden av det. Men först: Vad är motivation 1.0? Jo, det är de drifter och instinkter och grundläggande strategier som gör att vi överlever i ursprungstillståndet. Vi måste samla ihop mat. Fly undan lejon när de attackerar. Tränga ihop oss i grottan om snöstormen viner utanför.

Så till moroten och piskan. Det är motivation 2.0. Förmannen vid löpande bandet som ser till att vi inte slappar – det är motivation 2.0. Säljbonus är 2.0. Denna motivation återfinns även i samhällets högsta skikt. Ta till exempel tennishjälten Mats Wilander, som under några år på 80-talet var snubblande nära positionen som världsetta, man fick (just det) pisk i de mest avgörande matcherna mot den buttre tjecken med betongforehand, Ivan Lendl. Wilanders morot var drömmen om en förstaplats på världsrankingen. Och Lendl (som bland annat förnedrat Wilander i en uppvisningsmatch, där Wilander var jetlaggad och helt ur form) nerpetad till en neslig andraplats. Sagt och gjort. Mats började träna som en galning – verkligen stenhårt! – och lyckades under 1988 vinna tre av de fyra grand slam-turneringarna. I US Open – som ingen svensk tidigare vunnit, inte ens Björn Borg – slog han just Lendl i en dramatisk femsetsmatch. Mats blev världsetta. Men efter att målet var nått, tröt motivationen snabbt. Efter bara något år var han inte ens topp-20 i världen.

Jag tror att den som i januari orkar genomföra nyårslöftets kostregim och hårda gympass, men kroknar i februari/mars, kan känna igen sig i Wilander. Pannben kan försätta berg. Ett tag. Men till slut orkar man inte.
Ett annat – underskattat – problem med motivation 2.0 är att den blir styrande för vissa resultat, men inte andra, som kan vara minst lika viktiga. Ta till exempel en prestationsbonus för en säljare. Han/hon gör snabba, korta avslut. Bonustaxametern tickar på… men medarbetarna tycker personen sänker stämningen med sin hets, och kunderna känner sig lurade och reklamerar. Företagets namn dras i smutsen.

Kontenta: morot/piska-motivation kan ta bort viktiga parametrar ur den långsiktiga framgångs- och utvecklingsekvationen.

Den mer beständiga, meningsskapande och lustskapande motivationen – motivation 3.0 – kallar vi alltså självbestämmande. Forskningen kring detta har rötter i apforskning på 40-talet. På ett labb presenterades ett slags pussel för ett gäng rhesusapor. När pussel-lösningen kopplades till matbelöning, märkte man att aporna blev mindre intresserade av att lösa pusslet. Fast det borde vara tvärtom.

Tydligen fanns det en inre motivation – en problemlösarglädje – som drev aporna. En motivation/glädje som minskades när en yttre motivation (mat) kopplades ihop med pusslet.

En väldigt konkret tillämpning av motivation 3.0 skulle kunna vara att hitta en träningsform som är belönande i sig själv. Njuter du av fågelkvitter och grönska, är chansen därför större att du genomför dina motionspass på en mysig skogsstig än i ett bröligt gym eller på en ful stadsgata.

Röhlander/Lindwall skriver också om värdet av de små segrarna. Även om det inte känns så märkvärdigt, ska du ge dig själv en klapp på axeln om du genomfört åtminstone några punkter på din to-do-lista. Positiva känslor föder positiva feedback-loopar, och chansen ökar att du framöver prickar in ännu fler punkter. Olof skriver så här i boken om “de små segrarna”:

“Jag talar mycket och ofta om fördelarna med ”small wins” när jag är ute och föreläser och gillar att jobba med dessa som ett förhållningssätt för att uppmärksamma små saker som går ens väg i vardagen. När min bonusdotter Filippa och jag kommer fram till ett trafikljus som direkt slår om till grönt ropar hon ofta: ”Small win!” Små, meningsfulla framsteg skapar både bra resultat och en bra vardag.”

Ganska härligt, tycker jag. Visst blir din dag bättre om du har vett att uppskatta att din kö går snabbare än kön bredvid, att du snabbt fick relevant svar på det där mejlet, eller att kaffet du spillde hamnade på en tidning istället för på mobilen?

I ett kapitel skriver författarna om hur datorspel på ett ofta väldigt sinnrikt sätt är konstruerade utifrån ett motivation 3.0-paradigm. Man får alltid känna sig precis lagom kompetent. När en viss svårighetsgrad är avklarad, “levlar man upp”. (Flyttas till nästa svårighetslevel.) Utmaningen individanpassas därigenom. Inte för svårt, inte för lätt. Lagom.

Man känner tillhörighet. Datorspelaren kan se ensam ut framför sin skärm, men ofta finns där en en bjussig, entusiastisk online-comunity att ansluta sig till, eller kompisar att bolla strategier med. I datorspelet finns också en stark känsla av autonomi. Man spelar inte för pengar, utan för glädjen att spela. Man får ge sig ut i spännande (virtuella) världar utan vardagens tråkiga begränsningar. Man sitter i förarsätet. Ingen dinglar med morot framför nosen, eller svingar piskan där bak.

Det goda företaget, den goda klassen och den goda idrottsföreningen är sammanhang där vi människor – precis som den lycklige datorspelaren eller rhesusaporna i pusselexperimentet – finner en glädje och mening inte bara i uppfyllt mål. Utan minst lika mycket i vägen dit.

Otaliga är de coacher och tränare och chefer som pratar om vilja och disciplin. Men forskningen visar tydligt att vilja är en ändlig resurs. I ett roligt experiment låter man människor ge sig på ett logiskt problem. Vissa av dem har dessförinnan vistats i ett rum som doftar gott av chokladtårta, men de får inte smaka. Och vilka tror ni ger upp först vad gäller logikutmaningen? Jo, de som har tvingats sätta in viljeresurser för att inte sno åt sig lite av den goda tårtan.

De hade alltså inte så mycket vilja kvar till den intellektuella utmaningen. Viljekapitalet var delvis förbrukat.

Motivation 3.0 handlar alltså om att betona mening och lust när du försöker grunda nya vanor eller på annat sätt ta tag i ditt liv. Morot, piska och nyårslöften kan räcka en bit på vägen. Men snart ger du tappt. Bättre då att konstruera ditt jobb och din vardag och exempelvis dina träningsrutiner så att du har kul och finner tillfredsställelse i nuet:

Kolla, en koltrast! Och nu kvittrar den också! Small win!

Erik Hörstadius