Ny studie hävdar att periodisk fasta inte fungerar – men stämmer det?
En ny studie som publicerats i Journal of the American Medical Association (JAMA) visar inga hälsovinster med periodisk fasta. Efter en noggrannare granskning ser det dock ut som om vi bör tolka studiens slutsats med försiktighet.
Studien antyder att tidsbegränsat ätande varken leder till större viktminskning eller metabola hälsovinster. Trots att detta var en väl utformad randomiserad kontrollerad studie, lämnas vi med fler frågor än svar.
Jag erkänner dock att jag blev chockerad när jag först såg studiens resultat. Jag har tidigare själv skrivit om hälsovinsterna med tidbegränsat ätande (artiklar på engelska) och har personligen en stark tro på att periodisk fasta fungerar. Jag utövar själv periodisk fasta, rekommenderar det till mina patienter samt skriver uppmanande inlägg om ämnet.
De här nya resultaten fick mig dock att undra: Vad betyder detta för alla de som utövar tidsbegränsat ätande? Det som blivit en av de mest populära viktminskningsmetoderna?
Dessutom ifrågasatte jag om denna studie verkligen skulle motbevisa hela konceptet med tidsbegränsat ätande? Precis som med alla studier finns det flera detaljer och varningstecken som är värda att utforska vidare innan den slutsatsen dras.
En av studiens huvudförfattare är dr Ethan Weiss, framstående preventiv kardiolog och forskare vid University of California i San Francisco. Han har även gästat vår Diet Doctor podcast, i avsnitt #56 som kommer ut i oktober. Han är en person jag har stor respekt för, privat och professionellt.
I dr Weiss studie delade författarna slumpmässigt in 116 överviktiga individer till att antingen ingå i en grupp med regelbundna måltider (CMT) eller en grupp med tidsbegränsat ätande (TRE). CMT-gruppen åt tre måltider per dag, plus mellanmål om de var hungriga. TRE-gruppen fick istället i uppdrag att äta alla sina kalorier mellan klockan 12.00 och 20.00.
Det gavs varken råd eller begränsningar gällande vad eller hur mycket de skulle äta utan endast när det skulle ätas.
Av samtliga deltagare var det 92 % inom CMT-gruppen som fullföljde kontrollkosten, medan det endast var 83 % inom TRE-gruppen som fullföljde sitt kostupplägg. Efter 12 veckor fanns det ingen signifikant skillnad i viktminskning eller metabola hälsomarkörer (glukos, insulin, HbA1c, blodtryck, triglycerider, LDL) mellan de två grupperna.
Inom TRE-gruppen syntes en liten minskning av fettfri kroppsmassa. Men jag skulle inte lägga allt för stor vikt vid denna sekundära variabel, speciellt då det finns andra studier som visar motsatt effekt. Denna fråga är långt ifrån avklarad, speciellt med tanke på alla mina övriga frågor kring studien.
På grund av studiens resultat sprids denna slutsats redan i olika medier som hävdar att tidsbegränsat ätande inte fungerar och att samtliga bör återgå till tre måltider om dagen.
Men vänta lite här. Det är inte fullt så enkelt.
Låt oss för en minut diskutera varför tidbegränsat ätande tidigare föreslagits medföra hälsovinster. För det första är det ett effektivt sätt att minska det dagliga kaloriintaget. För det andra ser det till att insulinet förblir lågt under längre tid – vilket möjliggör större fettoxidation.
Följande studie misslyckades redan vid första punkten. TRE-gruppen åt samma mängd kalorier som kontrollgruppen. Faktum är att de i slutet av studien lutade åt ett större kaloriintag.
En av mina huvudregler gällande tidsbegränsat ätande, som jag uppmanar alla mina patienter, är att man inte ska ”kompensera för förlorade kalorier”. Istället bör man äta sina måltider som vanligt, eller möjligen lägga till extra protein och helt enkelt utesluta en måltid. Detta är ett av de enklaste sätten att minska kaloriintaget.
Detta efterföljdes aldrig i denna studie. Jag antar att det berodde på att deltagarna aldrig handleddes i strategin att inte kompensera för förlorade kalorier. Vi kan direkt se att studien testade två kostupplägg med samma kalorimängd där man eliminerat en av de främsta potentiella hälsovinsterna med tidbegränsat ätande – reducerat kaloriintag.
Detta utesluter därmed inte att tidsbegränsat ätande kan vara en effektiv metod för säker och hållbar kalorireduktion, när deltagare får korrekt stöttning.
Hur ligger det då till med den andra punkten? Motbevisar denna studie att det finns något unikt med att lyckas hålla insulinnivåerna lägre under en längre tidsperiod? Kanske.
Sexton timmar kanske inte är tillräckligt med tid för att se just den hälsovinsten. Skulle 18, 20 eller till och med 24 timmar räcka? Och vad skulle hända om ätfönstret stängdes tidigare, runt 17:00 då kroppen är mer insulinkänslig? De här intressanta frågorna har vi ännu inga svar på.
Något som kan vara desto viktigare att ha i åtanke är att vi inte vet vad deltagarna åt under sitt ätfönster.
Jag ska erkänna att jag snabbt hoppade på tåget efter att läkarna Pam Taub och Satchin Panda publicerade sin icke-randomiserade studie (artikel på engelska) som visade metabola hälsovinster inom 14 timmar efter fastan, utan hänsyn till deras tidigare kosthållning.
Även om jag trodde på vetenskapen har jag alltid varit tydlig med mina patienter att vad du äter fortfarande spelar roll. Varför skulle vi annars spendera 16 timmar på att sänka vårt insulin, om vi sedan under åtta timmar äter näringsfattiga och kolhydratrika livsmedel som istället höjer blodsockret och insulinnivåerna?
Det skulle vi helt enkelt inte göra, det är inte rimligt!
Är detta vad som skedde i denna studie? Det vet vi inte. Jag såg varken en rapportering gällande kostens kvalitet eller makrofördelning i denna studie. Intressant nog var det en stor variation i vattenfallsplot, vilket visade att flera deltagare gick ner i vikt medan några ökade i vikt. Varför denna skillnad? Kan det vara relaterat till deras tidigare kosthållning? Återigen finns det frågetecken.
Det stämmer att fasta, även så kort som 16 timmar, för vissa människor kan leda till ökad hunger och sug vilket kan leda till mer småätande och fler kalorier totalt sett samt sämre matkvalitet. Jag har dock inte själv varit med om det många gånger på min egen mottagning. Dessa personer bör helt klart inte fasta.
För de som däremot klarar av att fasta och minskar det totala kaloriintaget samt fortsätter äta näringsrik kost som inte orsakar insulin- och blodsockertoppar, ger det troligen ett helt annat resultat. Det är dessa individer som sannolikt kommer att dra nytta av tidsbegränsat ätande.
Likt många andra studier svarar de endast på enda fråga och lämnar oss kvar med desto fler frågetecken.
Missförstå mig rätt. Detta var en välskött och väldesignad studie av dr Weiss och kollegor som svarade på deras frågor. Jag missunnar dem inte själva studien de genomförde.
Vi måste dock tolka resultaten med försiktighet.
Tolkningen bör inte vara att ”tidbegränsat ätande inte fungerar.”
Istället kan det tolkas som att 16 timmars tidsbegränsat ätande med start klockan 20.00, utan varken kontroll av kostens kvalitet eller minskning av kaloriintaget, för majoriteten varken leder till viktminskning eller metabola hälsovinster.
Bortsett från just detta, återstår det fortfarande många frågetecken samt flera potentiella hälsovinster med tidsbegränsat ätande.
Vi måste dock vara öppna för att tidbegränsat ätande möjligen enbart är ett bra sätt att minska kaloriintaget men medför inga andra potentiella hälsovinster. Det återstår dock att bevisa.
Jag kommer fortsätta att rekommendera tidbegränsat ätande, tillsammans med en högkvalitativ lågkolhydratkost, som ett sätt att minska både kaloriintaget och sänka insulinnivån vilket underlättar viktminskning och förbättrar metabol hälsa. Jag ser fram emot fler studier som undersöker detta specifika tillvägagångssätt där jag för närvarande inte ser något behov av att överge denna praxis.
Tack för att du läser,
Dr Bret Scher
Tidigare
Vetenskaplig granskning av ketogen kost brister gällande noggrannhet
Rött kött förbättrar markörer för glukos och insulin utan negativa effekter på inflammation
Ny bok: bra uppfött kött är både bra för dig, djuren och vår planet
Vill du ha en gratis provmånad?
Fantastiska recept, veckomenyer, videokurser, hälsoguider och goda råd om viktminskning.
Ja tack!