Vad tycker du om SBU:s Mat vid diabetes?

Professorn svarar:

Ja, det är ingen enkelt besvarad fråga. Jag har väldigt mycket synpunkter helt enkelt, lite för mycket för just detta forum. Jag var officiell expertgranskare till denna rapport och min granskning var flera sidor lång och bidrog till en ordentlig försening av SBU-rapporten, som blev lite bättre efter de justeringar som följde. Men på det hela är ju rapporten från SBU svår att använda – många frågetecken finns kvar.

Man hoppade bland annat över att ta hänsyn till alkohol och kaffe mm; vanliga och viktiga drycker. Man undvek också att diskutera samverkan mellan fysisk aktivitet och mat på ett konstruktivt sätt.

En av mina viktigaste kommentarer som verkligen påverkade slutversionen av rapporten var att man faktiskt hade glömt bort (?) den största studien någonsin, som varit randomiserad och som innefattade bantning och fettsnål kost: den amerikanska LOOK ahead-studien. Eftersom rapporten heter Mat vid diabetes är det ju ganska otroligt egentligen; LOOK ahead inkluderade nämligen bara patienter med typ 2-diabetes. Som rapporten blev i sin slutliga form bygger den mest på observationsdata (alltså epidemiologi, där man inte kan fastställa orsak och verkan egentligen) och man kan egentligen inte använda sådana data för att ge råd om livsstilsförändringar – de beskriver hur det går för olika personer som äter och lever på olika sätt, spontant.

Man borde ha låtit randomiserade studier få ta större plats för att vägleda oss i hur vi gör bäst när vi ger råd. Och från LOOK ahead som ju var randomiserad, och fick komma med efter mitt påpekande, lyfter man fram mjuka data såsom att de som bantade tyckte de mådde bättre enligt enkäter, och att de gick ned i vikt jämfört med kontrollgruppen, fast det till slut bara skilde några få kilo mellan grupperna.

Samtidigt är man förhållandevis tyst om att man inte fann några effekter alls på sjuklighet, alltså hjärtinfarkter till exempel.

Så här skrev man, tämligen oanvändbart om man vill kunna ge några råd, i sammanfattningen där man nu har med data från LOOK ahead: ”Intensiv livsstilsbehandling där fettsnål kost kombineras med fysisk aktivitet och minskat energiintag har gynnsamma effekter jämfört med vanlig kostbehandling på långtidsblodsocker (HbA1c), vikt, kroppsmasseindex (BMI), midjeomfång och vissa blodfetter upp till 12 månader (måttlig tillförlitlighet). Viktminskningen kan kvarstå upp till omkring 10 år (låg tillförlitlighet). Behandlingen kan leda till bättre fysisk livskvalitet upp till 8 år (låg tillförlitlighet) medan effektskillnaden i psykisk livskvalitet under samma tid kan vara obefintlig eller försumbar (låg tillförlitlighet). Jämförelsen påvisar ingen förändrad risk att dö i förtid oavsett orsak eller att dö eller insjukna av kardiovaskulära orsaker efter omkring 10 år (låg tillförlitlighet). I det hälsoekonomiska perspektivet är intensiv livsstilsbehandling mer resurskrävande än vanlig kostbehandling, och beräkningar visar små eller inga vinster i kvalitetsjusterade levnadsår (QALYs) på individnivå”.

Jag finner det särskilt mystiskt att man väljer olika tidpunkter för att beskriva effekterna; studien pågick ju i tio år och då borde väl alla utfall ha rapporterats från slutdatumet? Inte plocka en del data från ett år och andra från tio, som man gjort nu. Och detta trots att man jämförde en grupp som fick massor med stöd med en annan som knappt fick en fjärdedel så mycket omhändertagande i studien.

Så kort och gott tycker jag inte att rapporten blev användbar, och den uppfattningen verkar jag dela med många professionella. De vanligaste kommentarer och frågor jag får är med just det tonfallet din fråga har: ”Vad sa de egentligen i Mat vid diabetes? Hur skall vi kunna använda denna rapport?”

Det gläder mig förstås att du arbetar med lågkolhydratkost, särskilt som att jag med min forskargrupp visat att den är bättre än fettsnål kost på patienter med typ 2-diabetes.
Jag tycker förstås inte att vår östgötska studie fick den ”cred” som den förtjänar i rapporten. Man borde lyft fram relevansen i att det var en svensk studie i svensk primärvård utan något bortfall alls efter två år. Men så var ju sammansättningen av expertgruppen skev i avseende på rapporterade kostpreferenser, såsom jag beskrivit vid ett tidigare tillfälle här på Diet Doctor. Det fanns många, på förhand, ”fettskrämda” experter i gruppen. Mina kommentarer fick jag bara lämna en gång, nu är rapporten som den är. Men det kanske är fler som läser den här texten på Diet Doctor än som läser själva rapporten!? Det vore kul, tycker jag!