Recension av The Game Changers: Borde alla vara veganer?
”Hur i hela friden ska tittaren få ut något vettigt av allt detta?!” Utropet kommer från en scen i vegandokumentären Game Changers, där en reporter intervjuar en dietist från National Cattlemen’s Beef Association.
Det är en bra fråga, speciellt när det gäller den här filmen och alla andra böcker, filmer och artiklar som tar tydlig ställning i ”kostkriget”.
Game Changers, som finns på Netflix, följer MMA-fightern James Wilks när han går till botten med ”vetenskapen” bakom omnivor och vegankost. Han berättar om ett flertal elitidrottare som använder vegankost som en del av sin träning. Wilks berättelse får en personlig prägel när hans pappa drabbas av hjärtinfarkt och Wilks övertygar hela sin familj att bli veganer för sin pappas hälsas skull.
Man kan inte förneka berättelsens charm; den har ett vänskapligt och hjärtevärmande tilltal med gräsrotskänsla. Man måste inte tro att vegankost är svaret för att hoppas att Wilks far ska få fira många födelsedagar med sina barnbarn.
Men Wilks, och filmens producenter, vill uppenbarligen att du ska tro att vegankost är det rätta svaret på allt. De vill visa dig ”sanningen” om hur vegankost är den ”optimala” kosten för alla, överallt, under alla förhållanden.
Det innebär, precis som i filmens kamp mellan veganen Nate Diaz och omnivoren Conor McGregor, att det bara finns EN vinnare. Alla andra kosthållningar (innehållande animaliska produkter) måste förlora striden.
Men den verkliga sanningen bakom detta nollsummespel och vinnaren-tar-allt-förhållningssätt till nutrition ― och det gäller alla sidor i ”kostkriget” ― är att de ignorerar verkligheten: olika typer av kost fungerar på olika sätt för olika personer. Ingen kosthållning är överlägsen alla andra, för precis alla människor.
Fakta blandat med luddig logik
Argument som hävdar något annat kan möjligen backas upp av vetenskaplig evidens, men drivs sannolikt av ideologi. När det inträffar, den här filmen är ett exempel på det, ges tittaren både ett glasklart resonemang som backas upp av väletablerade fakta, men också luddiga och motsägelsefulla argument som förvränger verkligheten.
Till exempel slår veganen och bodybuildern Nimai Delgado hål på myten att ”soja höjer dina östrogennivåer.” I filmen förklarar man att fytoöstrogener i soja kan öka östrogenaktiviteten på vissa sätt (genom att efterlikna östrogen), men också blockera det på andra sätt (genom att inte efterlikna östrogen tillräckligt väl).
På Diet Doctor håller vi med. Vi har nyligen gått igenom befintlig evidens gällande soja och vi har uppdaterat vår uppfattning för att spegla vår förståelse av existerande bevisning.
Wilks fortsätter sedan med att hävda att det är animaliska produkter som har abnormal påverkan på våra hormoner. Men, precis som med vetenskapen kring effekterna av soja, indikerar den sammanlagda evidensen att så inte är fallet.
Ett annat exempel på filmens motsägelsefullhet är när man poängterar vikten av protein i människans kost och lägger till att, om man får i sig samtliga essentiella aminosyror i rätt mängder, är källan ― växter eller djur ― inte nödvändigtvis av betydelse.
På Diet Doctor menar vi att evidensen stöder även detta påstående: Protein är viktigt och du kan få rätt mängd och kvalitet från både växter och djur, även om det senare är betydligt lättare.
Varför kommer man då senare i filmen med argument som ”problemet är det animaliska proteinet i sig”? Den berömde Harvard-epidemiologen dr Walter Willett uppger att ”aminosyror som kommer från animaliska källor tenderar att varva upp våra celler.” Vid sidan om att det är ett väldigt oklart ställningstagande i relation till vetenskapen biokemi ― vad, exakt, innebär det att en cell ”varvar upp”? Är det bra eller dåligt? ― motsägs det tidigare påståendet att källan till protein inte spelar roll. Du kan inte få båda.
Det här är problemet med argument som baseras på ideologi: Dogmen matchar inte alltid den tillgängliga evidensen och när den inte gör det anpassas språkbruk och bevisning för att passa budskapet man vill förmedla.
Att elda på ”kostkriget”
I ett ironiskt exempel på hur särintressen lyfts och skyddas med marknadsföringsstrategier, beskriver Wilks hur cigaretttillverkare använder idrottare ― ”den ultimata symbolen för fitness och hälsa,” enligt filmen ― och läkare ― betrodda auktoriteter ― för att sälja cigaretter. Det i en film som, ja, använder idrottare och läkare för att sälja in veganism.
En läkare, som lägger fram en särskilt slipprig bit om effekterna av vegankost på nattliga erektioner medger att det ”inte är en vetenskaplig studie”, men det är ingen tvekan om att bara antydan om att en köttfri kost gör en mans penis större är en mycket effektiv strategi för att sälja in vegankost.
Filmen fortsätter med en beskrivning av hur tobaksindustrin skyddade försäljningen av cigaretter när vetenskapen började peka på de negativa effekterna av rökning, ”de skickade fram sina egna avlönade forskare med uttalanden, för att skapa förvirring.” Wilks påstår att samma taktik används av ”en annan stor industri,” nämligen snabbmatstillverkarna. Enligt filmens bisarra matematik innebär ”snabbmat” samma sak som ”animaliska produkter”, medan vegan-vänlig snabbmat som läsk och pommes frites tydligen inte räknas med.
När ”evidensen mot animalisk föda började växa,” hävdar Wilks att ”kött-, mejeri- och äggindustrin… verkade tillsammans i ett dolt samarbete där man finansierade studier som motsade den evidensen, medan man försökte dölja sin roll i det finstilta.”
Även vid sidan om fakta som de senaste studierna från Annals of Internal Medicine visar, är ”mängden” evidens ”mot animalisk föda” ett bräckligt korthus. Det är återigen en förvrängning av verkligheten.
Ja, kött-, ägg- och mejeriindustrin har utfört nutritionsstudier som visar att produkterna är hälsosamma, precis som veganvänliga sektorer av marknaden ― vegetabiliska oljor, vete, soja och producenter av socker ― har genomfört studier som visar detsamma för deras produkter. Dessa metoder är del av hur nutritionsforskningen gått till, i årtionden. Men man måste åtminstone deklarera ekonomiska jävsförhållanden, om så bara i det ”finstilta.”
Ideologier, å andra sidan, deklareras inte alls. Ingen blir överraskad av den uppställning av experter som deltar i att försvara ”växtbaserat” (läs: vegan) kosthållning. Dean Ornish, Caldwell Esselstyn och Walter Willett har tydligt stött den här typen av kost i många år, till och med årtionden, och det skulle vara naivt att påstå att deras tolkning av nutritionsvetenskapen inte hänger samman med den egna starka uppfattningen.
Samtidigt har ketogen kost sin egen uppställning av experter. Skulle vi kunna förutspå vilka som skulle dyka upp i en LCHF-version av Game Changers? Skulle vi inte förvänta oss – till och med föredra – ett liknande vinklat förhållningssätt, ”en kost att sämja dem” för att föra fram den kost vi förespråkar här på Diet Doctor?
Vegan eller lågkolhydratkost? Du behöver inte välja
Sanningen är att vi inte är intresserade av att elda på kostkriget. Godhet är ett av företagets värdeord och vi vill gärna lyfta fram den värderingen i vårt förhållningssätt till vegetarisk och vegansk kost.
Det är anledningen till att vi inte vill hävda att alla måste välja mellan att äta kött och minska intaget av kolhydrater. Trots att detta förhållningssätt kan vara stötande för vissa, menar vi att olika personer har olika behov och preferenser när det handlar om kost och hälsa.
Om du vill äta animaliska produkter, inklusive kött, har vi en stor mängd guider, faktatexter och recept till dig.
Om inte har vi omfattande guider som hjälper dig att få hälsovinster av vegetarisk eller till och med vegansk LCHF.
Vi har ett stort antal vegetariska och veganska recept gratis, plus nya och uppdaterade vegetariska och veganska veckomenyer för Diet Doctor-medlemmar.
Tvärtemot kraftmätningen mellan veganen Diaz och omnivoren McGregor behöver det inte enbart vara en vinnare. Och faktum är att i uppföljningsmatchen var det McGregor som slog Diaz. Ny situation; nytt utfall. Vi inser och uppskattar att våra följare också är olika.
Ny guide och veckomeny för vegansk LCHF
På Diet Doctor är vårt mål att göra LCHF enkelt för alla och dessutom inkludera så många kosthållningar som bara möjligt.