Sex gemensamma kännetecken för alla cancerformer

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

För att förstå cancer som helhet, istället för bara individuella cancertyper, är det bra att veta vad som kännetecknar samtliga former av cancer. En av de mest citerade studierna inom onkologin är ’Hallmarks of Cancer’ som först listade sex kännetecken och sedan uppdaterades år 2011 med ytterligare två.

Detta är ett avgörande steg för att definiera de gemensamma kännetecknen för cancer – dessa åtta karaktärsdrag. Trots att det finns många hundra olika cancermutationer, har alla cancerformer dessa gemensamt, de måste vara mycket viktiga drag för överlevnad som valts ut genom naturligt urval, vilket noteras i inlägget ”Darwins evolutionsteori eller varför cancer inte bara är resultatet av slumpmässiga mutationer”. På vilket sätt är då alla cancerformer lika?

Först och främst, vi vet att cancerceller härstammar från celler som från början var normala. Bröstcancer kommer från normal bröstvävnad och behåller några av sina kännetecken, som receptorer för östrogen. Cancerceller i prostatan kommer från normala prostataceller och behåller några av sina kännetecken, som en känslighet för hormoner som testosteron. Det är därför kastrering (medicinsk eller kirurgisk) används i behandlingen av prostatacancer och det är därför anti-östrogener som Tamoxifen är effektiva.

Men någonting händer längs vägen som gör dessa celler, som från början är helt normala, till cancerogena med alla dessa egenskaper. Från början beskrevs sex stycken och sedan lade man till ytterligare två, år 2011. Vad man också upptäckte var att cancer inte bara var en enkel och gigantisk ansamling av en enda typ av cell. Istället är cancer komplext med många olika celltyper inom sig.

1. Upprätthållande av proliferativ signalering

Den första egenskapen, och detta man kan hävda är den mest fundamentala, är att cancer fortsätter återskapas eller växa, även om normala celler inte gör det. Med andra ord, din normala lever fortsätter inte växa under hela ditt liv tills din mage är fylld med ett gigantiskt leverklot. Istället når levern en vuxenstorlek och stannar vid den storleken, mer eller mindre. Gamla leverceller dör och ersätts med nya leverceller, men storleken på organen förblir relativt konstanta.

Det finns normala gener som ökar tillväxten (onko-gener – accerelatorer) och minskar tillväxten (tumördämpande gener – bromsar). I normalfallet behålls jämvikten och när den blir felreglerad kan resultatet bli överdriven tillväxt (som att trampa på gaspedalen eller att ta bort foten från bromspedalen). Många sådana genetiska mutationer har upptäckts, men den fundamentala frågan återstår – varför är de muterade? Är det bara ren slump? Det är vad vi trodde förr – allting är bara en slump. Den slående likheten mellan olika cancertyper visar dock att det inte bara rör sig om slumpen. Med andra ord, varför skulle alla celler slutligen bestämma sig för att fortsätta växa istället för att, låt oss säga, lysa som eldflugor? Det är för avancerat för att det bara skulle röra sig om ren slump.

Utöver genetiska faktorer spelar signaler från grannceller också en roll i bestämmandet av cellers tillväxt (teorin om hur vävnader organiseras). Med andra ord, en stamcell nära andra leverceller kan bli en levercell. Men sådan signalering mellan celler är svår att mäta genom experiment och därmed svår att förstå sig på. Cellen kan själv försvara sig mot överdriven tillväxt genom att göra att den försämras i takt med åldern, eller apoptos. Med andra ord, celler är inte odödliga – de lever bara under en förutbestämd tid. Precis som en motor som går på högvarv går de till slut sönder. Celler som konstant delas blir till sist gamla och dör.

2. Undvikande av tillväxtdämpare

Tumördämpande gener fungerar som bromsar som bromsar tillväxten av normala celler, precis som tumörer. För att kunna fortsätta växa, måste cancer överlista dessa gener eller slå ut dem. När man låter celler växa till sig i en odling fortsätter de dessutom inte att växa i all evighet. Detta är känt som kontakthämmande. När en cellpopulation blir stor verkar den för att dämpa fortsatt tillväxt.

3. Motstå celldöd

Programmerad celldöd är också känt som fenomenet apoptos. Under vissa omständigheter får cellen en signal att vissa celler borde dö. Den mest välstuderade är sensorn för DNA-skador som verkar genom tumördämparen TP53 som inducerar apoptos. Celler med DNA-skador dör ut och celldelarna återvinns. Tumörer hittar vägar runt denna apoptos, vanligtvis genom att utveckla mutationer mot TP53-vägen som avaktiverar den.

Det finns många likheter mellan vägarna apoptos och autofagi – återvinningsprocessen på cellnivå av celldelar och organeller. Det är viktigt att notera att autofagi både har bra och dåliga effekter. Medan autofagi potentiellt kan försena utvecklandet av cancer, kan det framhäva cancerns överlevnad när det väl etablerats genom att få den att gå i viloläge.

4. Möjliggörandet av odödlighet

Cancerceller är odödliga. Normala celler kan bara återskapas ett visst antal gånger innan de dör. Om cancer inte vore odödlig skulle det inte vara något problem. Då hade vi bara behövt vänta på att cellerna skulle dö ut. Men det gör de inte. Telomerer som skyddar slutet på kromosomerna är avgörande i utvecklandet av odödlighet. Vanliga celler har telomerer som blir progressivt kortare ju fler gånger de delar sig. På så vis dör celler i takt med att telomererna blir kortare över tid. Telomeras är ett enzym som lägger till fler telomerer till kromosomerna. Normala celler har inte det, medan odödliga celler, inklusive cancerceller, har det. Detta blockerar åldrande (senescens) och apoptos.

5. Inducerande av angiogenesen

I takt med att cancern växer kräver den blodkärl för att få in näring till mitten av tumören och för att föra bort avfallsprodukter. Utan att skaffa sig denna förmåga att utveckla nya blodkärl skulle tumörer dö. Detta ledde till utvecklandet av flera läkemedel som siktade in sig på och blockerade specifika receptorer i denna mekanism. Man tänkte optimistiskt att dessa läkemedel skulle kunna stoppa flertalet cancertyper. Tyvärr var dessa läkemedel som bäst minimalt verksamma. Cancern hittade till slut bara en väg runt den specifika mekanism som blockerades.

6. Aktivering av invasion och metastas

Cancer metastaserar. Detta betyder att den flyttar från stället där den uppstod till andra ställen. Ta exempelvis bröstcancer, om den hade stannat i bröstet hade det varit mycket enkelt att behandla. Man hade helt enkelt opererat bort bröstet, så hade det varit klart. Detta funkar inte alltid eftersom mycket ofta, i framskridna sjukdomsfall, har bröstcancern flyttats från bröstet där den uppstod till levern, skelettet och hjärnan. Dessa metastaser är ansvariga för så gott som alla dödsfall som kopplas till cancer. Cancertyper som inte kan flytta på sig kallas godartade, eftersom de behandlas så lätt. Lipomas, exempelvis, överdriven tillväxt av fettvävnad, är mer ett obehag än en faktisk sjukdom, eftersom de inte metastaseras.

Av alla saker som cancer gör, är förmågan att metastaseras kanske den svåraste. Den innefattar flera steg. Cancerceller måste bryta sig loss från den omgivande strukturen. Bröstceller, exempelvis, hålls samman av fasthållande molekyler, vilket är anledningen att du inte hittar normala bröstceller i lungan. I sådana fall måste dessa bröstceller sättas upp i en helt främmande miljö. Bröstcancer, exempelvis, metastaseras ofta till skelettet. Men miljön i skelettet är totalt olika den i bröstet. Det är som att människor skulle försöka kliva ut på planeten Mars och förvänta sig att frodas.

Dessa metastasceller måste bryta sig loss från sin ursprungliga vävnad, på något sätt undvika alla celler som försöker döda den och sedan sätta upp en ny koloni i en helt främmande miljö och därefter växa till. Detta betyder att cellerna nu måste utveckla en helt ny samling mutationer för att överleva.

Klassiskt sett är bildandet av metastaser någonting som sker i sena stadier av cancer, det antogs att cancer höll sig intakt tills den funnits ett tag. Dock visar nyare bevisning att mikrometastaser kan spridas från den ursprungliga cancern i tidiga stadier, men dessa avömsade celler överlever helt enkelt inte. Det är också möjligt att dessa mikrometastaser överlever i viloläge. Detta kan göra dem oemottagliga mot vanlig strålbehehandling, som de celler som aktivt delar sig.

Dessa är de ursprungliga sex kännetecknen för cancer. När man bryter ner det ytterligare kommer man fram till dessa huvudpunkter om cancer – samtliga härstammar från en cell som från början var normal.

1. De växer.
2. De är odödliga.
3. De flyttar på sig.

Den här kunskapen var toppmodern år 2001, och det var en bra början, men sa ingenting om varför dessa karaktärsdrag främjades. Tyvärr bestämde sig forskare för att det bara rörde sig om en slump att varje fall av bröstcancer i världen såg likadant ut istället för att titta på den miljö som formar dem, även om de genetiskt sett var totalt olika. Med andra ord, alla de mest insatta i cancerforskning i världen trodde att allt som har med cancer att göra går att förklara med ”några hundratals slumpmässiga mutationer i genuttryck som råkar se exakt likadana ut.” Jag är inte imponerad. Det kan vara förklaringen till att så få framsteg skett inom cancerbiologin.

Men det la grunden för andra att undra varför alla cancerformer ser likadana ut. De växer. De är odödliga. De flyttar på sig. Det påminner om något. Det finns andra celler som beter sig precis så. Men vad är detta för celler? Om man går tillbaka, långt bak i tiden, ser de nästan exakt ut som de ursprungliga encelliga organismerna. Va? Berättelsen om cancer blir mer och mer bisarr för varje minut som går. Fortsättning följer.

—
Dr Jason Fung

Mer med dr Fung

Dr Fung har sin egen blogg på intensivedietarymanagement.com. Han är också aktiv på Twitter.

Jason Fungs bok The Obesity Code finns tillgänglig på Bokus.

Hans nya bok, The Complete Guide to Fasting, finns också tillgänglig på Bokus.