Slutreplik kritik av Jacob Gudiol

Här följer ett gästinlägg av Ann Fernholm, författare, vetenskapsjournalist och fil. dr i molekylär bioteknik. Hon bloggar på annfernholm.se:

Jacob Gudiol har lagt upp ett svar på den kritik jag gav honom i förrgår. Han har gått igenom sitt inlägg och rättat felaktigheter kring mig och även saker han missförstått i de studier han tolkat. För dig som läser hans svar vill jag förtydliga vad en systematisk översikt är och att Jacob Gudiol alls inte har läst någon sådan.

Igår kritiserade jag ett inlägg av Jacob Gudiol. Nu har han svarat. En poäng han gör i början av inlägget handlar om evidensvärdet i olika former av vetenskapliga artiklar. Han länkar till KI:s sajt och lägger upp den här bilden…

…och menar sedan att han baserar sina slutsatser kring fettlever på en systematiskt översikt, som ligger högt upp i pyramiden och har en hög evidensgrad. Flera gånger använder han ordet systematisk översikt, bland annat här:

Att det skulle vara en systematisk översiktsartikel är felaktigt. I en systematisk genomgång av vetenskapen ställer man på förhand upp vissa kvalitetskriterier som studier behöver uppfylla för få ingå i översikten. Dessa krav är ofta höga. Ett exempel på systematisk översikt är SBU:s Mat vid diabetes. I kravlistan specificerades exempelvis längd på studien, minsta antalet deltagare och så vidare. Studier som inte uppfyllde dessa krav filtrerade man bort.

Metodologin i en systematisk översikt är rigoröst utformad, vilket är grunden för att den ska få hamna så högt upp i pyramiden. Här kan du läsa om skillnaderna mellan en traditionell översikt och en systematisk översikt.

Låg vetenskapliga kvalitet

Vad Jacob Gudiol har läst är en traditionell översikt, en bred genomgång av vetenskapen kring inlagring av fett i levern. Forskarna har inte filtrerat sina data på något speciellt vis, utan inkluderat alla studier de har hittat för att skaffa sig en bred översyn. Hade exempelvis Cochrane, en organisation som gör systematiska översikter, tittat på området, hade många av de studier som både jag och Jacob Gudiol har refererat till våra inlägg rykt all världens väg. De är för små, har pågått under för kort tid och har metodologiska svagheter.

Skälet till infekterade vetenskapliga diskussioner ligger ofta i bristande vetenskap. Studier går att tolka olika beroende på i vilket paradigm man rör sig i. När det gäller socker har vetenskapen bara nått den nedre delen av den blå regionen i pyramiden. Det finns alldeles för få randomiserade och kontrollerade studier och kvaliteten på dem lämnar mycket övrigt att önska. Exakt det står också i den översiktsartikel som Jacob Gudiol refererar till.

Ganska ofta sticker Jacob Gudiol ut hakan och menar att andra personer och journalister är ovetenskapliga, har missförstått det mesta och överdriver. Jag tänker att man då lägger ribban rätt högt för sig själv. Påståendet att han har tittat på en systematisk översikt är en ordentlig rivning av den ribban.

Fettlever – en del av metabolt syndrom

Jacob Gudiol menar också att jag gör en red herring i min kritik av honom när jag inte håller mig till att diskutera endast fettlever, utan också drar in rubbade blodfetter och insulinresistens. Så här skriver han:

Eftersom rubriken på hans inlägg börjar med mitt namn, tänker jag att vi diskuterar den hypotes kring socker som jag har serverat mina läsare. Då är det helt ointressant att sålla ut fettlever som en enskild faktor. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är fett i levern i sig inte särskilt farligt. Levern kan kortsiktigt både ansamla fett och göra sig av med fett utan att det är det minsta skadligt för någon.

Den hypotes som växer fram kring socker, och som jag skildrar i min bok Det sötaste vi har, bygger helt och hållet på att en hög omsättning av fruktos leder till en fettbildning i levern som rubbar blodfetterna och i längden kan leda till fettlever och insulinresistens. De rubbade blodfetterna är starkt kopplade till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Som jag skriver i mitt inlägg är också fruktos en reaktiv molekyl, vilken kan förklara varför det kan uppstå en inflammation i levern. Andra saker talar för att utvecklingen av fettlever också har med tarmfloran och en läckande tarm att göra.

Har Jacob Gudiol lust att diskutera fettlever utan dessa dimensioner får han helt enkelt göra det med någon annan. Detta är mitt sista inlägg i den här frågan.

Tidigare

Jacob Gudiol och felaktigheterna om socker

Jo, socker kan visst ge fettlever

Ann Fernholm

Ann Fernholm är vetenskapsjournalist, författare och filosofie doktor i molekylär bioteknik. Hon är även grundare av Kostfonden och driver en egen blogg.

Ann Fernholms blogg

Kostfonden

Här hittar du Anns böcker