Söta drömmar

Om John Lennon varit LCHF:are, vad skulle han då ha tyckt om lighläsk?

Mitt högst spekulativa svar är att han skulle accepterat den kaloritomma sötade drycken. Ledtråden hittar jag i låten Whatever helps you through the night:

Whatever gets you through the night, it’s alright, it’s alright
It’s your money or your life, it’s alright, it’s alright
Don’t need a sword to cut through flowers oh no, oh no

Alltså, vi människor får inte vara alltför kräsna och stränga gällande sådant som underlättar existensen, den ibland så mödosamma… Översatt till lightläsk: Om denna erbjuder den lilla njutningskick och sötsugstillfredsställare som gör en lågkolhydratsregim långsiktigt hållbar, så må dessa konstgjorda droppar tillåtas. Risken är ju annars att en alltför sträng ny livsstil får den omvände att hoppa av. Vi blir då stjälpta istället för hjälpta. Jämför med rökavvänjning. Exempelvis använder ju somliga snus, nikotintuggummi eller e-cigaretter som hjälpmedel för att undfly de ack så farliga cigaretterna.

Ämnet lightläsk är naturligtvis aktuellt året runt, men inte minst nu när förhoppningsvis varma, soldränkta och törstdrivande månader väntar. Senast det dök upp på min horisont, var i en poddinspelning jag nyligen medverkade i, den mycket hörvärda serien Hälsa för ohälsosamma ledd av psykiatrikern och samhällsdebattören David Eberhard. (Avsnittet ännu ej sänt, men håll uppsikt!)

Den andra gästen var LCHF-profilen och kostentreprenören Katrin Zytomierska, och hon kallade diet coke brun sörja – eller var det ”smörja” hon sa? – och berättade att hon en sommar hamnat i ett hus med stora flak lightläsk och då torskat dit ordentligt. För henne var produkten uppenbart beroendeframkallande. Hon menade också att produkter med så icke-naturligt innehåll som aspartam inte kan vara nyttiga, och därför går tokbort.

Och lyssnar man på namnen på de etablerade sötningsmedlen, som aspartam, sukralos, acesulfame K och liknande, ja, då framstår de ju som extrema laboratorieprodukter. Fast jag kunde i podden inte avhålla mig från att krångla till hennes resonemang genom att säga att även frukt på sätt och vis är onaturligt. Jag syftade då på att dagens sockerstinna frukter är av människan hårt framodlade produkter som i princip inte existerade i fritt tillstånd för stenåldersmänniskan.

Nå, till beroendet. Om detta vet jag följande för egen del: att lightläsk inte gör mig beroende. Däremot tycker jag mig ibland ha anat ett något stegrat sötsug efter en dag med hög dos lightläsk, det vill säga ett litet försteg till beroende.

Å andra sidan kan jag från ingenstans – eller beror det på stress eller något yttre stimuli eller någon särskild maträtt som vankas? – ibland drabbas av ren och skär längtan till det söta. Och då känns det som att en halvliter lightläsk inte bara ger njutning utan också släcker denna längtan.

Vad säger då forskningen om lightläskens eventuellt beroendeframkallande verkan? Här spretar svaren en hel del. Men nog tycks lightläsken kunna öka sötsuget för åtminstone vissa individer. Har överätning av godis och kakor varit ett stort problem för dig, kanske lightläsk är en trigger du bör vara försiktig med? Men om man vänder på resonemanget: tanken på en livsstil utan socker kanske ter sig skräckinjagande? Att ”fuska” med lite ”fusksocker” är måhända det du behöver för att ”get it through the night”?

Så här långt hunnen i min text, drar jag mig till minnes ett experiment Diet Doctor själv – Andreas Eenfeldt – utförde på sig själv för några år sedan. Han drack Pepsi Max och mätte sitt blodsocker timmarna innan och efter; och det hände nästan ingenting med blodsockret, vilket ju var att förvänta. Men det intressanta var att han också mätte sin ketos, alltså andelen ketonkroppar i blodet. Och den siffran gick ner avsevärt och återhämtade sig först efter ett antal timmar.

Om Andreas är representativ skulle lightläsk alltså ha starkt negativa konsekvenser för LCHF:aren. För egen del har jag inte upplevt tydligt ”ketostapp” av motsvarande konsumtion, men eftersom jag dricker lightläsk företrädesvis på kvällen när dagens alla ansträngande aktiviteter är avklarade, så kanske jag tappar ketos utan att direkt märka av det?

Vad orsakade minskningen av ketonkroppar? Ja, processen tänks vara ungefär följande. Kroppen känner den söta smaken och FÖRVÄNTAR sig då att socker är på ingång. Detta sätter igång insulinproduktionen, eftersom ju det förväntade sockret måste tas om hand och lagras in i muskelceller eller som fett. Och när insulinet pumpar igång, då avtar/upphör fettförbränningen och därmed behovet av ketonkroppar, som ju är en fettmolekyl.

Andreas provade vid ett senare tillfälle också kaffes inverkan på sin ketos, för att utesluta möjligheten att det var koffeinet i lighläsken som var ”skurken”. Kaffe hade ingen negativ inverkan.

Vad har då lightläsken för påverkan på folkhälsan? I våras kom en stor studie från American Heart Association, där man konstaterade överrisker för stroke, hjärtattack och tidig död hos vissa grupper av lightläskande kvinnor över 50. Särskilt afro-amerikanska kvinnor, kvinnor med BMI över 30, samt kvinnor utan en historik av hjärtsjukdom och diabetes typ 2.

Men. Och detta är ett jättestort men som är centralt i vikt- och hälsoforskningssammanhang. Detta var en associationsstudie. Vilket betyder att man kunnat se ett samband mellan att dricka mycket lightläsk och att drabbas av sjukdom – men utan att man studerat orsak-verkan. Kan det finnas underliggande faktorer som förklarar sambandet? Man kan ju exempelvis anta att de grupper som dricker mer lightläsk har fått indikationer på att de behöver ta tag i hälsa och vikt. Eller annorlunda uttryckt: det finns i utgångsläget fler sjukliga individer bland lightläskdrickarna, därför är det inte konstigt om dessa har en sämre hälsoprognos.

En annan möjlig krångelfaktor: Kanske den som dricker lightläsk känner sig ”duktig” och därför bjussar sig själv på fler onyttiga val gällande annan kost och dryck?

För två år sedan utkom Världhälsoorganisationen – WHO – med en stor metastudie om artificiellt sötad mat och dryck. Slutsatsen var att inga slutsatser kunde dras… mer forskning behövs, helt enkelt.

Och avseende en annan ofta uppmärksammad risk med de kaloritomma sockeralternativen, cancer, så har forskningen inte kunnat belägga överrisker, trots omfattande studier under lång tid.

Analyserna och informationen i den här texten pekar inte tydligt åt något håll. Det du kan göra är att lyssna på din egen kropp och kloka människor – och odla din nyfikenhet! Så kommer du igenom natten på bästa möjliga sätt. Söta drömmar!

Erik Hörstadius