Stor diabetes-nyhet som ”inte många förstår tyngden av”
I förra veckan kom ett ”lågkolhydratkost i ett piller”-preparat som visats förbättra hälsan och förlänga livet för personer med typ 2-diabetes. Jag hade en intressant epost-konversation med dr Jason Fung om det och jag tror du finner hans svar intressant, det gjorde jag:
Jag läste artikeln igår kväll. Som du sa – absolut STORT, men jag slår vad om att inte många förstår vikten av det.
Det fanns flera intressanta poäng – skillnaden i A1C var liten, 0,3.
”Även om de uppmuntrades att justera blodsocker-sänkande behandling enligt lokala riktlinjer nådde många patienter ändå inte sina glykemiska mål, med en justerad genomsnittlig HbA1C efter 206 veckor på 6,71% (USA-värde 7,81%) i Empa-gruppen och 7,0 (USA 8,1) för placebo-gruppen”.
Men trots detta fanns det en stor fördel när det gäller risk för hjärtsjukdom. Varför detta fina resultat när ACCORD/ADVANCE/VADT misslyckades? Du vet svaret – det är för att det tar bort sockret i kroppen. Nyckeln är att SGLT2-preparat sänker insulin, istället för att höja det. Det är, som du sa, läkemedelsekvivalenten till lågkolhydratkost.
Ändå har författarna, Zinman och en endokrinolog, uppenbarligen inte en aning om varför detta läkemedel fungerade så bra. Han skriver ”vi tror att mekanismerna bakom den kardiovaskulära förbättringen med empagliflozin är multidimensionell, och möjligen kan bero på förändringar i stelheten i kärlen, hjärtfunktion och hjärtats syrebehov (i frånvaro av aktivering av sympatiska nerver) såväl som hjärt-njureffekter, minskad mängd albumin i urin, mindre urinsyra, och kända effekter på hyperglykemi, vikt, bukfett och blodtryck.”
Med andra ord säger han att ”Jag vet egentligen inte varför det här preparatet fungerade, så jag använder några intressanta termer”.
Det är helt uppenbart för mig att problemet vid T2D är hela kroppens sockerbelastning, inte bara blodsockret. När man får ner hela kroppens sockernivå ser man en förbättring även om det är en minimal förbättring av blodsockret. Det förklarar exakt den stora lögnen #2 – ”Att sänka blodsockret är målet med behandlingen”.
Precis som du, förväntade jag mig resultatet. Detta är faktiskt inte den första ”lågkolhydratpiller”-studien. Du kan titta på grafen a JAMA paper in 2003 about Acarbose.
Genom att blockera kolhydratupptaget ser man samma effekt av att reducera mängden glukos som man tillför kroppen. Man ser en minskad absolut risk (ARR) på 2,15 i primär ändpunkt (49% minskad relativ risk). Det är väldigt nära de 1,6% ARR man ser i den nya studien. Detta glömdes bort, eftersom effekten troddes vara en blodsockersänkande effekt snarare än en insulinsänkande effekt. Så nu finns det TVÅ läkemedel som sänker insulin och uppvisar stora positiva effekter.
Så det här bekräftar hypotesen att en sänkning av INSULIN är huvudmålet med behandling. Bästa sättet? LCHF och periodisk fasta – lågkolhydratkost i ett piller. Snyggt.
Om ni undrar – jag använder redan SGLT2 som förstahandspreparat och Acarbose i andra hand vid typ 2-diabetes. Metformin är mitt tredje val, inte mitt första.
Jason
Kommentar
Dr Jason Fung ser typ 2-diabetes på ett revolutionerande enkelt sätt: som ett överskott av socker i hela kroppen, inte bara i blodet. Detta visar vägen till det uppenbara botemedlet som konventionell behandling missar (vilket resulterar i kronisk, progressiv sjukdom).
Botemedlet är att få ut sockret ur kroppen, med alla medel, och reducera den kroniskt höga insulinnivån vid typ 2-diabetes, och därmed minska insulinresistensen. Och därmed normalisera allt.
Detta kan göras med periodisk fasta kombinerat med LCHF-kost. Ibland är det allt som behövs för att bli frisk. Om inte, kan rätt läkemedel läggas till.
En SGLT2-inhibitor som tar bort socker från kroppen är ett fantastiskt verktyg, som den senaste studien visar. Och det andra preparatet dr Fung nämner, Acarbose, minskar mängden socker som kommer in i kroppen.
Att använda Metformin i tredje hand låter spännande, eftersom det oftast är förstahandspreparat. Men att vänta med det är logiskt om man vill bli botad.
Jag tror att en GLT-1-agonist skulle vara det fjärde, om den behövs under detta paradigm.
Detta är det framgångsrika sättet att bota en sjukdom som fortfarande brukar anses vara kronisk och progressiv. En sjukdom som påverkar en halv miljard människor. Det är en revolution.
Här är många som redan har gjort det.
Mer
