The Game Changers – kompletterande invändningar

I den mycket omdiskuterade och och betittade Netflix-dokumentären The Game Changers följer vi Mixed Martial Arts-fightern James Wilks när han utforskar vegankost. Och landar i att denna har en rad fördelar, för både elitidrottare och vanligt folk.

Filmen har redan tagits upp på Diet Doctor. Men jag tänkte här komma med några kompletterande invändningar mot detta snyggt berättade men extremt vinklade propagandanummer. För det vore ju synd om människor hoppade på vegantåget på felaktiga grunder.

Vill för tydlighets skull också säga att jag delar uppfattningen i Diet Doctor-recensionen, att det inte finns någon självklar motsättning mellan lågkolhydratkost och veganmat. Det är ju precis som Adele Hite skriver:

Vi inte vill hävda att alla måste välja mellan att äta kött och minska intaget av kolhydrater. /…/ Om du vill äta animaliska produkter, inklusive kött, har vi en stor mängd guider, faktatexter och recept till dig. Om inte har vi omfattande guider som hjälper dig att få hälsovinster av vegetarisk eller till och med vegansk LCHF.

Ett återkommande grepp i filmen är att berätta hur bra någon mår eller presterar genom att äta växtbaserat. Men i de allra flesta fallen får vi inte veta hur den personen ätit tidigare. Det kan alltså mycket väl handla om någon som slutar äta skräpmat och börjar äta riktig, naturlig mat. Och då är det ju inte förvånande att den personen blir friskare. Det hade han eller hon naturlgtvis blivit också genom att äta bra kött och bra fisk.

Om en av deltagarna får vi faktiskt några glimtar av hans tidigare matliv. Det bestod av stora mängder friterad kyckling. Och grönsaker hade han knappt hört talas om. Inte undra på att han kände sig friskare och starkare efter att ha övergått till naturlig, riktig mat.

Livsstilsförändring på ett plan ackompanjeras ofta av livsstilsförändring även på andra plan. Stramar man upp kosten, kanske man minskar ner, eller upphör med, alkohol, tobak, nattsuddande et cetera. Att urskilja kostkomponentens specifika bidrag till hälsoförbättringen kan därför vara svårt.

Vi har här att göra med så kallad ”healty user bias”. Som illustration vill jag ta upp en forskningsstudie som presenteras i filmen. Enligt denna studie fick en grupp människor en tredubblad riskökning för tjocktarmscancer när de gick över från vegankost till att börja äta kyckling. Vad vi inte får veta är att studien gjordes på sjundedagsadventister. Varför är detta relevant? Ja, vilka sjundedagsadventiser tror ni är mest benägna att överge den traditionellt vegetariska livsstilen? Troligen de som också är mest benägna att överge ”förbud” mot exempelvis alkohol och tobak. Kanske är denna grupp också mer benägen att äta friterat och godis och annat onyttigt? Möjligen är de också mindre intresserade av motion och annan friskvård? Medan den som lyder kostråd, förmodligen lyder också andra potentiellt hälsobefrämjande råd i högre grad.

I filmens inledning hänvisas till undersökningar av gladiatorskelett, vilka pekar på att dessa centrala figurer inom romersk underhållningsindustri för 2000 år sedan åt vegetariskt. Tanken lyder alltså: supertuffa kampsportare klarade sig utmärkt utan kött! Anta att fynden stämmer med verkligheten, det vill säga att gladiatorerna var vegetarianer (det finns fynd som tyder på motsatsen). Vad säger det oss, egentligen? Jo, att slavar, som snart ändå skulle dö på arenan, fick en viss sorts mat. Det betyder ju inte per automatik att den maten var nyttig! Snarare pekar väl logiken på att deras ägare gav dem billig mat. Inte en kost som ger ett långt, hälsosamt liv.

Dessutom kan man tänka sig att den mat de fick var gynnsam för att lägga på sig fett – ungefär som att dagens sumobrottare äter mycket ris och annan stärkelserik mat – vilket gjorde att de tålde svärdshuggen och spjutsticken lite bättre än om de varit smala. Och därför kunde ge publiken mer valuta för biljettpengen.

Men vegankost är väl ändå mycket mer skonsam för djuren! Tja, det är faktiskt inte givet. En enda älg erbjuder mat som räcker ett år, medan det finns studier som pekar på att tiotals, ja, kanske hundratals möss och sorkar dör per hektar odlad mark på grund av bekämpningsmedel eller åverkan från jordbruksmaskiner.

I en ganska löjlig sekvens i filmen får några deltagare äta burritos, antingen vegetariska eller baserade på kött. Sedan tas blodprov, och det visar sig att köttätarnas blod är en aning grumligare. Det ser liksom lite sjukligt ut. Och? Så ser mättat fett ut när det kommit ut i blodet. Det betyder inte att det är farligt.

Och så måste vi ta upp begreppet ”vegansmekmånad”. Det syftar på att vissa bristtillstånd kopplade till vegankost gör sig gällande först på lång sikt. A-vitamin, zink, järn och inte minst vitamin B12 kan kroppen lägga upp i långtidslager. Man kan därför må bra en längre tid utan att få i sig tillräckligt. Men till slut kan kroppen ta stryk, om man inte äter varierat nog för att få i sig alla näringsämnen.

En annan fundering som också har med tidsspannet att göra, gäller de veganska elitidrottarnas prestationsnivå. Om någon sedan barnsben byggt upp en stenhård kropp med kött för att sedan bli vegan, kan vi ju inte säkert veta om prestationen skulle vara lika god utan den långa perioden av köttätande. Detta kanske byggt upp ett “kroppskapital” som räcker några år?

Avslutningsvis: den här texten riktar sig verkligen inte mot vegankost. Alla vi som försöker ta ett medvetet grepp på vad vi stoppar i oss spelar på sätt och vis i samma lag: Laget för Opimerad Hälsa. Det gäller såväl carnivorer som veganer.

Det gäller bara att sortera bort de dåliga argumenten från de goda. Och att aldrig sluta vara nyfiken.

Erik Hörstadius