Tio tips för att få LCHF på sjukhus

Det här är ett översatt inlägg av dr Christopher Stadtherr, allmänläkare på sjukhus i USA. Många av tipsen går att applicera även på svensk sjukvård.

“Allt på den här menyn är fullt av kolhydrater!”

“Det finns ingenting här som jag kan äta med min diabetes!”

“Jag kommer helt säkert att gå upp i vikt av den här maten.”

“Den här matsedeln är hemsk för en diabetiker!”

Ahhh, det är som musik i mina öron… inte för att jag tycker om att se mina patienter frustrerade, snarare för att den typen av kommentarer betyder att de inser problemet med sjukhusmaten. Dominansen av SAD¹ på sjukhusmenyer, med sitt fokus på fettsnålt, är ett universellt problem och har ignorerats för länge.

Sjukhus kan möta efterfrågan när det gäller specialkost som mindre salt, laktosfritt, glutenfritt och andra matallergier, men de misslyckas när det kommer till lågkolhydratkost. För personer med medicinska problem som är känsliga för kolhydrater (t ex fetma och diabetes) är det oundvikligen en frustrerande upplevelse att beställa mat på sjukhus.

Om det nu är så att någon som önskar äta LCHF läggs in på sjukhus och är hänvisad till ålderdomliga kostråd och en snålt utformad meny, då finns det ändå strategier för att hjälpa till att göra det bästa av situationen och förbättra kvaliteten på måltiderna. Råden i den här artikeln riktas primärt till personer med diabetes, men principerna tillämpbara för alla som önskar äta LCHF på sjukhus och ställs inför ett begränsat urval av mat som fungerar.

Sjukhusmat

Hur oaptitlig sjukhusmaten än må vara, måste den inte vara farlig. Varför serverar då sjukhusen kolhydratstinna måltider till patienter som fysiologiskt har svårt att hantera kolhydrater (de med diabetes)?

Jag förstår att det är ett antal starka krafter som verkar här – kostråd, patientens önskemål, lätt att tillaga, kostnad och mycket mer – men det ursäktar inte det beklagliga matutbudet för de som är i störst behov av näring av hög kvalitet.

Inom sjukvården råder en plåsterkultur (behandla symtom, inte orsak) och vårdapparaten fortsätter att underprestera med kortsiktiga förhållningssätt till patientomsorg, där man bryr sig mer om kortsiktiga strategier för att kapa kostnader än de mer hållbara och långsiktiga fördelarna som kan uppnås med riktig, oprocessad mat. Det här snäva synsättet på sjukvård är oacceptabelt, speciellt då jag och andra likasinnade läkare kämpar i framkant för att erbjuda den bästa möjliga vården för patienter som redan är offer för årtionden av politik, marknadsföring och undermålig forskning.

“Diabeteskost”

Kanske den vanligaste kosten som beställs för diabetiker på sjukhus är en kost med 60 gram kolhydrater per måltid och innehåller ungefär samma mängd kolhydrater till dagens samtliga tre huvudmål. Kosten tillåter vanligen också 1-2 mellanmål per dag, med 15 gram kolhydrater per mål. Sorgligt nog innebär det att en diabetespatient på sjukhus kan konsumera 210 gram kolhydrater om dagen.

Den logiska grunden till den här kosten är att det är lättare (och säkrare) att dosera insulin för att matcha innehållet av kolhydrater man äter när kolhydratinnehållet är relativt konstant dagen igenom. Som motsats kräver ett varierat kolhydratintag en varierad dos insulin, vilket gör det svårare att hålla blodsockret under kontroll och dessutom ökar risken för hypoglykemi (lågt blodsocker), vilket är en risk när man får för mycket insulin.

The American Diabetes Association (ADA) rekommenderar inte längre tydligt någon specifik gräns för kolhydrater, det finns många olika typer av kost som kan vara fördelaktig och kosten ska anpassas till individen. 2002 publicerade ADA ett uttalande som tog avstånd från begreppet “ADA-diet”:

Trots att begreppet “ADA-diet” aldrig klart har definierats har det vanligen betytt ett läkarordinerat energiinnehåll med en specifik fördelning av kolhydrater, protein och fett baserat på listor över mat. Det rekommenderas att begreppet “ADA-diet” inte längre används, då ADA inte längre förespråkar något speciellt kostupplägg eller speciell fördelning av makronutrienter som tidigare har gjorts.

Skadan är ändå gjord då deras inflytande lever vidare på sjukhus överallt och det fortsätter att rekommenderas omodern kost med mycket kolhydrater för att hantera diabetes. Allt som refererar till “diabetskost” eller “ADA-diet” innebär en måltidsordning som tillåter (och till och med uppmuntrar till) 60 gram kolhydrater per måltid.

Strategier för att förbättra sjukhuskosten

Vad kan du då göra om du vill äta LCHF på sjukhus? Om det inte finns ett väl utformat LCHF-alternativ tillgängligt kan du använda följande strategier för att förbättra din kost när din hälsa är i fokus.

1. Fråga läkaren vilken kost han/hon har ordinerat till dig. Den här frågan är ett bra sätt att starta en diskussion. Om din läkare säger, “en ADA-diet med 1800 kalorier” har du följande två val: 1) spring, gå inte, till ett annat sjukhus 2) fråga efter någon som har rört en medicinsk tiskrift mer nyligen än dinosaurien som du just mött. Men mer realistiskt, det är nu du har chansen att göra din hälsa en tjänst genom att be om lågkolhydratalternativ. För diabetiker gäller Standards of Medical Care in Diabetes – 2017:

Nuvarande näringsrekommendationer förespråkar individanpassning baserad på behandlingsmål, fysiologiska parametrar samt användning av läkemedel.

Dessutom,

Att själv hantera sin diabetes på sjukhus kan vara lämpligt för vissa yngre och äldre patienter. Det inkluderar patienter som framgångsrikt sköter sin diabetes i hemmet, har den kognitiva och fysiska förmågan som krävs för att framgångsrikt hantera insulin och mäta sittt blodsocker… som har adekvat intag, och är kunnig i att bedömma kolhydratinnehållet…

ADA har alltså banat vägen för att du ska få sköta din egen diabetes. Be din läkare om tillåtelse att göra det.

Akta dig också för “hjärtkost” – de lata läkarnas standardval för alla patienter de tror ligger i riskzonen för hjärtsjukdom. Det innebär fettsnålt, snålt på mättat fett, lågt natrium och smärtsamt oaptitligt. Den så kallade “evidensen” för den här kosten har blivit motbevisad många gånger om, men den fettsnåla dogmen är djupt rotad inom sjukvården.

2. Blanda och ge. Välj det bästa lågkolhydratalternativet med kvalitetskällor av protein och fett – kött, fisk, grönsaker och helfeta mejeriprodukter. Om du behöver, gå igenom menyn och välj ingredienser från andra måltider för att komplettera och skapa din egen LCHF-måltid. Känn dig inte fjättrad av de färdiga menyförslagen. Om du ser någonting som du skulle tycka om men som hör till en annan rätt, be om att få byta, lägga till, ta bort eller vad som nu krävs för att skapa en bättre lågkolhydratmåltid. Till exampel kan du be om att få slippa delar av måltiden (“kan jag få en hamburgare utan bröd?”) eller be om ett speciellt tillbehör som egentligen är del av en annan rätt (“kan jag få äggröran och löken som hör till frukostburriton, men med skinkan från den där andra rätten?”). Var kreativ.

3. Välj tillbehör. Det finns ofta flera tillbehör som ska komplettera en måltid. Kanske flera tillbehör tillsammans kan fungera som en okej måltid?

4. Begär vanlig kost. Be om sjukhusets vanliga kost istället för specialkost. Den vanliga kosten ger större flexibilitet att beställa olika tillbehör och sedan bara äta det som är LCHF. Om köket inte vill behålla maten med mycket kolhydrater, lägg den bara åt sidan. Det är inte att ”kasta mat” om det inte ens är mat från början.

5. Ge akt på utfyllnad och förtjockningsmedel. En smutsig hemlighet i vissa kök är att blanda billigare ingredienser med andra med högre kvalitet. Till exempel tillsätter vissa kök pannkakssmet till äggröran – äggen räcker längre och blir fluffigare. Det blir inte bara billigare, det ser också godare ut. För att undvika att drabbas av det knepet kan du be att få dina ägg kokta, stekta eller pocherade. Köttfärslimpa och köttbullar innehåller ofta bröd för att binda samman och många såser innehåller förtjockningsmedel som mjöl eller maizena. Fråga om ingredienserna.

6. Förhandla om en prövoperiod. Be om en chans att bevisa för ditt behandlingsteam att du kan kontrollera ditt blodsocker med ditt val av kost. Sätt upp regler och en tidgräns för att få dem med dig. Till exempel: “Kan jag få en chans att visa att jag kan kontrollera mitt blodsocker med mitt val av mat om jag får välja fritt från den vanliga menyn? Om mitt blodsocker inte håller sig under åtta det närmaste dygnet kan ni ge mig den kost ni önskar.” ²

7. Ta med egen mat. Du kan behöva be ditt behandlingsteam om tillstånd för att ta med dig egen mat om du har någon form av specialkost. Du kan få hjälp av vänner/familj eller få mat levererad. Om du vet att du kommer att läggas in (till exempel för ett planerat ingrepp), ta med egen mat som är lätt att ta med och inte blir dålig. Tänk på att specialkost kan begränsa vad du kan ta med dig och att det ska stämma med kosten du blir ordinerad. Ett säljande argument är att det är till fördel för sjukhuset, som sparar pengar på mat och arbete.

8. Håll själv koll på måltider och blodsocker. Det kanske bästa (och mest underskattade) verktyget tillgängligt är blodsockermätaren, eller ännu bättre, CGM. Kontrollera och anteckna dina värden före måltid och sedan 60-90 minuter efter (du kommer att få begära blodsockermätning efter måltid eller göra den själv – det är inte rutin). Att mäta hur ditt blodsocker påverkas av maten du äter är ett effektivt verktyg när det gäller att hantera diabetes. Använd konskapen för att välja mat som ger ingen eller en mycket liten höjning av blodsockret, undvik mat som höjer sitt blodsocker. Metoden att hålla koll kan ibland också vara det enda sättet att upptäcka om det finns en “hemlig” ingrediens i din mat (se punkt 5).

9. Hoppa över måltider/fasta. Det finns många situationer på sjukhus som kräver att man är fastande, vanligast före operation, vissa röntgenundersökningar och som en del av behandlingen för vissa medicinska tillstånd (t ex akut bukspottkörtelinflammation). Trots att många människor beter sig som om de skulle dö om de hoppar över en enda måltid (jag möter hela tiden den typen av patienter), kan fasta (speciellt periodisk fasta, inte längre fasteperioder) vara ett mycket användbart (och lämpligt) metabolt verktyg, även för den som är sjuk nog att bli inlagd. Sjukhusen skriver verkligen under på den gängse normen att äta tre huvudmåltider per dag, men det betyder inte att du måste göra det. Med det sagt, om du är inlagd för ett akut tillstånd, säkerställ att du får tillräckligt med näring; du kan ta itu med dina mer långsiktiga metabola projekt vid ett senare till fälle. Självklart är fasta inte att rekommendera om man är undernärd eller underviktig. 

10. Gör din röst hörd. Om ditt behandlingsteam helt enkelt inte bryr sig om att tillmötesgå dina önskemål när det gäller kost kan det vara på sin plats att ta det till en högre nivå, oavsett om det är en chefssjuksköterska eller någon annan auktoritet på sjukhuset. Det kan också finnas ett patientombud som kan assistera dig vid en konflikt. Då den typen av åtgärder bara krävs vid sällsynta situationer, uppmuntrar jag att man ger icke-akut feedback till sjukhusledningen om kvalitet och tillgänglighet när det gäller lågkolhydratkost. Den feedbacken kan komma i form av en enkät, eller ännu bättre, ett välskrivet brev. Om problemen inte uppmärksammas finns det ingen möjlighet att övertyga ledningen om att förbättra möjligheterna att välja bra mat. Glöm inte att peka på både det positiva och det negativa. Det betyder mycket när du ger sjukhusets anställda beröm för den fantastiska omvårdnaden.

Varning: Hota inte med rättsliga åtgärder. Du kan råka ut för rekommendationer om det när du inte får som du vill med maten på sjukhuset. Det är dömt att misslyckas för att: 1) Du har inget fall. Sjukhusen har kostråden på sin sida och diabeteskost utgör inget undantag. 2) Det kan påverka din vård negativt, om än bara på subtila sätt. Vårdpersonalen är alltför välbekanta med förargade patienter som tar sig rätten att hota med rättsliga åtgärder om de inte får som de vill. Var artig och visa respekt – du kommer snabbare att få vården du önskar.

Var proaktiv

Det är illa nog att en sjukhusvistelse kan vara en oväntad och otrevlig upplevelse; du kan också känna att du går miste om din självständighet när det gäller basala saker som ätande. Sjukhus (och sjukvård i allmänhet) kan ligga långt efter vetenskapen när det gäller nutrition, men du kan använda strategierna ovan för att återta en känsla av kontroll och säkerställa bättre mat när tillräcklig näring ska vara en prioritet.

—
Dr Christopher Stadtherr