Välkommen tillbaka till skollunchen!

Här följer det femte blogginlägget i en serie om familjehälsa, skrivet av vår gästkrönikör Sandra Owe. Föregående inlägg hittar du här.

Jag bidrog till en behjärtansvärd insamling i början av sommaren. Det var Stockholms stadsmission som satsade på att underlätta för de familjer som ekonomiskt får det sämre då de ska servera familjen lunch under sommaren. Det är nog inget vi tänker på så mycket, men den lagstiftade skollunchen är fantastisk på många sätt. Grundsyftet var att säkerställa att barn i början av förra sekelskiftet inte svalt och att de skulle få i alla fall ett mål mat om dagen. År 1945 lades det första förslaget till skolmatsverksamhet som kan liknas vid det vi har idag.

Skolmaten har varit i kommunernas regi sedan 60-talet och riktlinjerna för hur en skollunch ska förberedas, men också innehålla, har Livsmedelsverket stått för sedan 90-talet. 1997 skrevs det in i skollagen att kommunerna är skyldiga att servera en kostnadsfri skolunch till samtiga elever i grundskolan. Sedan dess har Livsmedelsverket också ansvarat för att utveckla kvalitetskrav och näringsberäkningar.

Klasslärarens välkomnande innebär ju tillbaka till all verksamhet på skolan. För en del barn innebär det också oro och mindre lust att vilja delta. En sådan verksamhet kan vara just skolmatsalen och maten som serveras där. Brist på matlust, dålig koncentration, ”konstig mat” och andra faktorer som kan sätta käppar i hjulet för att ett barn vill äta skolans mat.

Här på Diet Doctor kunde vi härom veckan läsa om den skrämmande utvecklingen av barnfetma i Stockholms län, en rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. På trettio år har förekomsten av övervikt hos barn i Sverige fördubblats och förekomsten av fetma fyrdubblats. På ett skrämmande sett rimmar den tidslinjen med när de rikstäckande kostrekommendationerna tog ett stadigt grepp om måltiderna inom skola och förskola i Sverige.

Ingen förälder önskar sitt barn ohälsa, men ändå visar vittnesmål i skolan, samt statistiken, att det är någonting som inte fungerar med kostråden, de råd som inte bara ges till skolor och omsorg, utan lägger grunden till hur hela vår befolkning ska äta för att få näring och energi. Det är något som inte heller verkar fungera när rektorer vittnar om den stora arbetsbördan som ansökningar om ”önskekost” i skolorna ger. Lärare berättar oroligt om den stora skillnaden mellan ett dåligt skollunchintag och hur det resulterar i brist på ork och koncentration under lektionerna.

Livsmedelverket har till skolans hjälp skapat tydliga riktlinjer och råd för mat i skolan samt ett verktyg vid namn Måltidsmodellen. Detta för att stötta måltidsverksamheten att göra inköp, vid tillagning, vid servering och slutligen för att den näringsriktiga maten faktiskt ska hamna i barnens magar.

Jag tänkte dela med mig av mina reflektioner och tankar kring Måltidsmodellen i kommande artiklar, men låt oss nu fokusera på vad ni kan behöva för att få en bra skolstart och en okej förändringsresa ut ur sommarlovsgängorna och in i vardagslunken.

En kickstart för hela familjen

Jag har båda mina barn i en skola där de gör sina egna matval. Jag fokuserar därmed på att försöka guida mina barn i deras val på tallriken och förse dem med enkel förståelse kring varför de ska välja olika typer av mat. Det är samma förändringsledning som i vår bok Den friska maten för hela familjen – kostronauterna visar vägen.

1. Planera inköp och vardagsmaten tillsammans med skolan
   Gör er bekanta med skolans matsedel och se över de dagar ni ser att ”det där gillar de inte” eller ”den dagen är det många aktiviteter”. Beroende på hur barnen äter kan ni kompensera hemma med hållbar energi och näring som barnen kanske inte riktigt fått i sig under dagen.
2. Sänk tröskeln till lunchtallriken
   Visa och prata er igenom skolans matsedel tillsammans med barnen. Låt dem köra hiss eller diss och berätta vilka dagar som de tycker att maten låter god. Få dem att prata positivt om favoriterna och därmed skapa en positiv känsla. Vet de redan vad som kommer att serveras minskar misstänksamheten när de går in i matsalen.
3. Vågra vägra fruktstund
   Denna kan tyckas vara lite extrem. Med ett självexperiement på vår egen familj vet vi nu att våra barn går till lunch med en hungerkänsla. Det betyder högre sannolikhet att de äter mer och de får därmed i sig en hyfsad komponerad måltid med näring. Ett mellansteg är att skicka med sådant som inte inger någon mättnadskänsla eller stimulering av belöning och nöjdhet – som en gurkbit eller morot. Mest för det sociala, vittnar min yngsta dotter. Jag har en äldre dotter som sällan äter frukost och inte heller tar med frukt. Hon äter en riktig lunch och får ofta kommentarer om hur ”bra” hon äter. Hungern är den bästa kryddan.
4. Välj från en bättre mellispalett
   Ett tips för oss som har barn som går hem direkt efter skolan. I min ideala värld äter vi inte mellanmål utan äter oss mätta under lunch och middag. Men så ser inte samhället ut idag. Säkerställ att har mellis hemma som barnen gillar, men som ändå ger näring och mättar. Försök hitta några favoriter så att de känner att de gjort valen men att du erbjuder dem att välja från ett antal ”bättre” alternativ. För mycket aktiva barn, varför inte en extra portion från en omtyckt middag som de kan värma upp?

Nu önskar jag er lycka till inför allt vad hösten kan tänkas bjuda på i skolan, på jobbet och i livet i allmänhet. För er som blev nyfikna på fler tips på en förändringsresa inom mat och barn så finns det att läsa i min bok som finns där böcker finns.

Sandra Owe