Varför gör socker folk överviktiga?

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

Ett intuitivt faktum inom näringslära är att om man äter mycket socker blir man tjock. Jag tror inte att det råder mycket oenighet om det. Det finns dock olika argument för varför det är så. Kalorifolket påstår att det är så för att det är en källa till tomma kalorier, så därför kan du äta socker och hoppa över middagen och inte gå upp vikt.

Dessa personer tror att en tallrik med chokladmuffins samt lite vitamintillskott och en lika stor portion, till kalorierna räknat, med grönkål och lax leder till samma viktuppgång. Det är troligtvis inte sant, vilket sunt förnuft säger dig.

Kalorianhängarna påstår att eftersom socker är tomma kalorier kommer du sedan äta mer näringstät mat, som om det vore riktigt, riktigt svårt att undvika att äta näringstät mat så som lever, kalvhjärna och grönkål. Försök du bara hålla mig borta från detta… Kan inte motstå det… Gryta på kalvhjärna…

Fruktos är mer fettinlagrande än glukos

Jag argumenterar för att fruktos är mycket värre än glukos eftersom det direkt orsakar fettlever och därmed insulinresistens. Detta leder till den onda cirkeln av hyperinsulinism och insulinresistens. Jag tror att det är insulinresistens som bestämmer kroppens set point-vikt, och för att framgångsrikt gå ner i vikt på lång sikt måste man ta tag i denna cykel.

Både glukos (stärkelse) och fruktos har betydelse, men spelar olika roller i cirkeln. Om du äter enorma mängder kolhydrater i form av glukos, är det fortfarande möjligt att du inte hamnar i denna onda cirkel, om du samtidigt undviker fruktos. Som ett exempel var den kinesiska kosthållningen under 1990-talet extremt rik på vitt ris (en raffinerad kolhydrat med en massa glukos) men nästan inget fruktos. De åt inte heller 32 måltider utspridda över dagen, så de höll inte insulinnivåerna höga.

Under dessa förutsättningar fanns mycket lite fetma och ännu mindre typ 2-diabetes. Allt eftersom kosthållningen blev mer västerländsk, och sockerkonsumtionen ökade, blev detta ett recept på en fullkomlig katastrof och Kina har nu ett större antal diabetiker än USA.

Eftersom sackaros (bordssocker) innehåller både glukos och fruktos, är det särskilt farligt. Fruktos kan bara metaboliseras av levern, så ett halvt kilo socker innehåller en fjärdedels kilo av både glukos och fruktos vardera. Hela kroppen använder glukos, men bara en 2,5 kilos lever ska ta hand om samma mängd fruktos. Dessutom metaboliseras fruktos inte till glukos i levern, eftersom kroppen just har intagit en massa glukos. Kroppen behöver inte något mer glukos. Istället blir kroppen upptagen av att omvandla fruktos till fett genom de novo lipogenesen. Hej fettlever! Hej insulinresistens! Hej ökad vikt! Hej, hej fetma och diabetes!

Så jag tror att fruktos är ungefär 20 gånger mer fettinlagrande än glukos (stärkelse), vilket vi diskuterade förra veckan.

Så det är inte riktigt sant när någon påstår att det är samma sak att äta en skål ris som att äta en skål socker. En skål med socker är mer som att trycka i sig 20 skålar med ris. Det är just därför som fruktos specifikt är så fettinlagrande. Det är därför en minskning av sockerkonsumtionen är det viktigaste steget för att minska fetma. Det är därför de kaloritroende är så farligt okunniga när de säger att socker inte är värre än någon annan typ av kalori. Detta är självklart poängen bakom Gary Taubes fantastiska nya bok ’The Case against Sugar’.

Källorna till fruktos

Så vilka är de största källorna till fruktos i vår kost? Drycker är den ledande källan till socker och borde uppenbarligen minskas. Men problemet är hela frukten. Det utgör hela 18% av vårt matintag. Borde vi minska på det? Jag erkänner att jag inte har ett bra svar här. Biokemiskt sett är det ingen skillnad på fruktos från frukt och fruktos från socker.

Dock finns det vissa förmildrande faktorer när det gäller hela frukten, inklusive fiber. Är det tillräckligt? Det finns inget bra svar. Epidemiologiska bevis kopplar INTE konsumtion av hela frukter till fetma eller diabetes, men det är inte tillräckligt för att jag ska ge det ett frikort.

Utan tillräcklig data är det bästa svar jag kan ge följande. Om hel frukt är den värsta utsvävningen i din kost så är det OK. Om du behöver gå ner i vikt behöver du dock minska på fruktintaget. Ja, jag vet, ett inte särskilt bra svar.

Som svar på Gary Taubes bok har några som framhävt att konsumtionen av socker nådde sin topp för några år sedan, men trots detta fortsätter antalet feta att stiga. Detta anses vara ’bevis’ för att socker inte spelar en stor roll i fetma.

Vid en första anblick kan detta verka sant, och det är definitivt övertygande. Men tar man sig en närmare titt avslöjas dock sanningen.

Rökning som en analogi

Låt oss titta på det analoga fallet varför rökning inte orsakar cancer. Sambandet mellan cigaretter och lungcancer. Här är grafen som visar cigarettrökning och lungcancer.

Denna första graf visar att rökning ’uppenbarligen’ inte var en ledande orsak till lungcancer, eller hur? Allt eftersom antalet cigaretter minskar, fortsätter antalet dödsfall i lungcancer att stiga. Alla dessa personer som är emot rökning borde skämmas för all skrämselpropaganda. Jösses.

Låt oss snabbspola några år framåt. Här är hela grafen. Det är helt enkelt en eftersläpning mellan rökning och lungcancer. Det är livet. Vad du ser när du tittar närmare på första grafen är att ökningstakten av lungcancer minskar allt eftersom cigarettkonsumtionen minskar. Det är ett första steg.

Samma sak gäller socker. Fetma är en sjukdom som beror på ett flertal faktorer. Man kan med säkerhet påstå att socker är en av de viktigaste faktorerna, men inte den enda. Att minska på socker innebär inte att konsumtionen minskas på en gång, och effekterna kan ske år eller decennier senare vilket gör att man inte ser någon skillnad precis efteråt. Det innebär INTE att hypotesen att socker är en orsakande faktor skulle vara inkorrekt.

Låt oss titta lite närmare på data. Jag har lagt upp grafen med fetma från OECD och data över USA markeras i rött. Du kan se att efter år 2000 finns det två linjer. Den tjocka linjen visar det faktiska incidensantalet av fetma. Den prickiga linjen visar tidigare projektioner av antalet feta. Med andra ord ser vi tydligt att ökningstakten av fetma har saktats ner.

Andelen med fetma steg snabbt mellan år 1977 och 2000. Det finns en betydelsefull inflektionspunkt år 2000. Fetmaantalet saktar ner. Varför? Vad skedde? Var det millenium-buggen? Nej. Sockerkonsumtionen nådde en topp och föll därefter. Ökningen av antalet feta personer saktar in.

—
Jason Fung