Vilken kost orsakar cancer?

Här följer ett översatt gästinlägg av dr Jason Fung, kanadensisk njurspecialist och världsledande expert på periodisk fasta och LCHF:

I takt med att det blev mer och mer tydligt att miljöfaktorer påverkar förekomsten av cancer, blev kosten det första som misstänktes. Den fråga som sedan ställdes var vilken specifik del av kosten som var boven. Fett i kosten blev direkt misstänkt. Från sena 1970-talet till 1990-talet var vi fast i en hysterisk fettfobi. Vi trodde att fett orsakade allt dåligt. Det orsakade fetma. Det orsakade högt kolesterol. Det orsakade hjärtsjukdom. Det orsakade förmodligen dålig andedräkt, håravfall och var dessutom anledningen till att man skar sig på papper.

Det fanns aldrig något faktiskt bevis för tanken att fett från kosten, som människor ätit sedan, tja, vi blev människor, skulle vara skadligt. Men det spelade egentligen ingen roll, eftersom hela den vetenskapliga världen hade på sig fett-är-dåligt-glasögonen. Vem behöver bevis när det finns dogmer?

Eftersom allt dåligt gick att skylla på fett, orsakade det troligtvis cancer också. Ingen hade egentligen någon aning om varför fett från kosten skulle orsaka cancer. Ingen hade observerat att folk som konsumerade mycket fett i stor utsträckning fick cancer. Men det spelade ingen roll, eftersom den nya regeln var att ge fett skulden för allt. Vi fortsatte helt enkelt på den banan!

Baserat på denna hörsägen lät National Institute of Health miljoner dollar försvinna in i en gigantisk studie för att bevisa att fett från kosten orsakade viktuppgång, hjärtattacker samt bröstcancer. Denna massiva randomiserade kontrollstudie (den gyllene standarden av evidensbaserad medicin) som fick heta Women’s Health Initiative, registrerade närmare 50 000 kvinnor. Vissa kvinnor instruerades att följa sin vanliga kosthållning, den andra gruppen skulle dra ner på mängden fett från kosten till närmare 20 procent av kaloriintaget och öka intaget av spannmål, grönsaker och frukt.

Över följande 8,1 år minskade dessa kvinnor troget på intaget av fett, samt det totala kaloriintaget, i en ivrig tro att det skulle hjälpa dem att gå ner i vikt samt minska risken för hjärtsjukdom och cancer. Var tron på läkarna och forskarna rättfärdigad? Tja, svaret var nej, nej och nej. I studien som publicerades år 2007 fann man ingen minskning av förekomst av hjärtsjukdom. Vikten förblev oförändrad. Och förekomsten av bröstcancer – tja, den hade heller inte minskat. Nederlaget var ett slag. Om man inte minskade risken för bröstcancer genom att dra ner på fett från kosten var det en hyfsat stor chans att fett från kosten inte orsakade bröstcancer.

Att dra ner på fett samt minska kaloriintaget resulterade inte i några mätbara fördelar över huvud taget. Denna studie, den enda randomiserade kontrollstudien i stor skala på fettsnål kost, var en total katastrof. Fördelarna med en fettsnål kost, om det fanns några över huvud taget, var så minimala att de inte gick att se. Detta gick käpprätt emot vetenskapssamfundets rådande tro. Vi kunde antingen:

1. Tro på vetenskapen, denna dyra och svårvunna kunskap att begränsa fett från kosten inte för med sig några fördelar.
2. Ignorera resultaten, då de inte stämmer överens med våra förutfattade meningar.

Vinnaren var nummer 2. Det var helt enkelt mycket enklare att fortsätta göra det vi alltid gjort, även om det var totalt ineffektivt. Folk blev visserligen sjukare, men å andra sidan behövde vi inte lära oss något nytt inom näringslära. Det var bara att begrava huvudet i sanden och kalla denna mycket viktiga studie för Fake News.

Nästa tanke var att cancer kanske orsakades av för lite näringsämnen snarare än ett överflöd av näringsämnen. Här landade blicken på kostfiber. Den legendariske irländske kirurgen Denis Burkitt spenderade den största delen av sin karriär i Afrika, där han upptäckte att alla ”civilisationssjukdomar” var frånvarande bland de afrikanska urbefolkningarna. Detta inkluderade cancer, som var mycket ovanligt bland afrikaner som åt traditionell kost. Afrikaner åt stora mängder kostfiber, han drog alltså slutsatsen att ett högt intag av kostfiber kunde förhindra cancer. Genom att följa detta resonemang skrev han en internationell bästsäljare, Don’t forget fiber in your diet.

Det var en hyfsat sammanhängande hypotes, men bevis existerade inte vid den tidpunkten för att avgöra om den faktiskt stämde. Återigen mobiliserade man miljontals dollar till forskning för att hitta svaret. Kunde man förhindra adenom tarmcancer (en pre-malign typ) genom att äta mer fiber? År 1999 fann en analys på över 16 000 kvinnor i Nurse’s Health Study som löpt över 16 år ingen korrelation mellan mängden fiber och risken för adenom.

Påföljande år publicerades definitiva bevis för dess verkningslöshet i den prestigefyllda New England Journal of Medicine. En studie på 1303 patienter som slumpmässigt fått tillskott av fibrer från spannmål eller ej, där man sedan mätte hur många personer som utvecklat adenom.

Tyvärr visade sig antalet vara exakt samma, oavsett om de fått extra fibrer eller ej. Ja, fibrer kan få fart på tarmrörelserna, men nej, det förhindrade inte cancer. Attans.

Så, hur är det då med vitaminer? Folk älskar att äta vitamintillskott i tron att vår moderna processade kost har för lite av något livsnödvändigt näringsämne som gör oss sjuka. Folsyra är en B-vitamin som är nödvändig för tillväxten av många celler. Tillskott av folsyra har betydligt minskat incidensen av neuralrörsdefekter. Det kanske kan minska förekomsten av cancer också.

Under tidiga 2000-talet kom en enorm våg av entusiasm över B-vitamintillskott. Homocysteinnivåer i blodet korrelerades med många sjukdomar och det visade sig att höga doser B-vitamin kan minska nivåerna av homocystein. Oturligt nog, som vi senare lärde oss, hade detta inga fördelaktiga effekter då homocystein enbart var en sjukdomsmarkör och inte en orsak. Skulle tillskott av folsyra minska förekomst av tarmcancer?

En randomiserad kontrollstudie på tillskott av folsyra till patienter med hög risk kom fram till ett chockerande svar. Och då menar jag chockerande dåligt. Att ta folsyra gav inga skyddande effekter. Dessutom verkade det öka risken för avancerad cancer och ökade också förekomsten av adenom. Jösses! Här försökte forskarna förhindra cancer och istället gav de patienterna mer cancer. Och det skulle komma att bli ännu värre.

År 2009 visade NORVIT-studien att tillskott av folsyra och B-vitaminer i hög dos också gav MER, inte mindre, cancer. Man fann en ökning på 21 procent av cancer och 38 procent av död till följd av cancer. Dubbelt jösses! Såhär i efterhand kan det verka rätt uppenbart. Cancerceller förökar sig i en oerhörd takt. De kräver alla möjliga sorters tillväxtfaktorer och näringsämnen för att växa. Med en massa näringsämnen kan de snabbväxande cancercellerna dra fördelar. Det är som att sprida gödningsmedel på tomma fält. Du vill odla gräs, men ogräset (de mest snabbväxande växterna) är de som tar upp näringsämnena och växer som, tja, ogräs. Cancerceller är högst aktiva och växer som, tja, ogräs.

Hur är det med betakaroten och vitamin E då? Detta näringsämne ger morötter en orange färg och kanske det skulle kunna motverka cancer genom effekterna av antioxidanter. Vitamin E var mycket populärt under 1990-talet av samma anledning och höga doser av tillskott ansågs bota cancer. Epidemiologiska studier (observationsstudier – en av de farligaste typer av studier inom medicin med stora tendenser till fel) visade att kost som var rik på dessa livsmedel kopplades till bättre hälsa. Kanske tillskott skulle kunna vara till hjälp.

Tyvärr blev inte resultatet det man hoppats på. En randomiserad studie som utfördes år 1994 visade att inget av dessa näringsämnen lyckades minska risken att dö i cancer. Betakaroten förhindrade inte cancer, det visade sig istället både öka risken för cancer och död. Att ge cancerceller vitaminerna de behöver för höga nivåer av tillväxt visade sig inte vara en särskilt bra idé. Vi räddade inte patienter, vi tog kål på dem! Trippelt jösses!

Detta kommer från det enkla faktum att cancer inte är en sjukdom orsakad av näringsbrist, som skörbjugg. Skörbjugg är en sjukdom orsakad av en brist på C-vitamin, att ge tillskott av C-vitamin botar alltså sjukdomen. Cancer är inte en sjukdom som orsakas av vitaminbrister, därför är det inte särskilt effektivt att ge tillskott av vitaminer.

Så dessa faktum kvarstår.

• Kost spelar en stor roll i cancer
• Cancer orsakas inte av för mycket fett från kosten
• Cancer orsakas inte av brist på fibrer
• Cancer orsakas inte av vitaminbrist
• Cancer är starkt kopplat till fetma

Även om dessa faktum kan verka obetydliga, tog det bokstavligen hundra miljontals dollar i forskningspengar spritt över 25 år för att upptäcka dessa fem faktum. Det femte faktumet har bara börjat erkännas under de senaste åren.

Nyligen släppte CDC en rapport ”Trends in Incidence of Cancers Associated with Overweight and Obesity – United States, 2005-2014” som belyste det faktum att åtminstone 13 typer av cancer kopplas till övervikt och fetma och dessa utgjorde häpnadsväckande 40 procent av samtliga cancerformer som diagnosticerades år 2014. De utgjorde 55 procent av cancerfallen bland kvinnor och 24 procent bland män. Ännu värre var att incidensen av dessa cancerformer som kopplas till fetma ökar snabbt. Om en vuxen person går upp fem kilo i vikt så ökar risken för bröstcancer med 11 procent.

Vad allt detta betyder är att cancer inte nödvändigtvis är en sjukdom orsakad av brist på en specifik makronutrient eller vitamin (kolhydrater kontra protein kontra fett). Generellt sett handlar cancer mer om ämnesomsättningen i sin helhet. Kärnan i cancer är i grunden metabol. De två vanligaste muterade generna i mänskliga cancerformer, p53 och PTEn, erkänns nu vara nära relaterade till signaler i cellernas metabolism.

—
Dr Jason Fung

 
Vill du läsa mer av dr Fung? Här är hans populäraste inlägg om cancer:
 

Mer med dr Fung

Dr Fung har sin egen blogg på intensivedietarymanagement.com. Han är också aktiv på Twitter.

Jason Fungs bok The Obesity Code finns tillgänglig på Bokus.

Hans nya bok, The Complete Guide to Fasting, finns också tillgänglig på Bokus.