Vilket betyg får Sveriges skolmat?

Välkommen till det första inlägget i en ny serie om familjehälsa, skrivet av vår gästkrönikör Sandra Owe.

Eyvind är 13 år och tycker att det är alldeles för låg nivå på skolmaten och att den inte är anpassad för barn. Får vi mat som barnen gillar så minskar matsvinnet och vi kan koncentrera oss bättre, är hans förslag.

I Sverige har det serverats skolmat sedan 1800-talet med målet att mätta fattiga barn. Det var först i slutet av 1900-talet som vi fick lagstadgad skollunch. I skollagen står det att eleverna i grundskolan ska erbjudas näringsriktiga skolmåltider.

Huvudmännen, d v s skolorna, har krav på sig att kunna uppvisa att man har system för att säkra att måltiderna är näringsriktiga. Hur man fastställer måltidens näringsriktighet har Livsmedelsverket fått i uppdrag att göra. Det går att läsa i riktlinjerna ”Bra måltider i skolan” som i sin tur bygger på Nordiska näringsrekommendationerna (NNR12). Nästa version är under utveckling och leds av Norge. Här kan du som medborgare både lämna synpunkter, läsa samt kommentera utkasten.

Med både lag, krav och riktlinjer låter det som om vi i Sverige har de bästa förutsättningar för att kunna ge våra växande skolbarn både näring och tillräckligt med energi för ork och koncentration under hela skoldagen. Hur kan då skolorna systematiskt mäta att de serverar näringsriktiga skolmåltider och att maten faktiskt hamnar i barnens magar?

Skolmat Sverige är det mest rikstäckande verktyget som erbjuds skolhuvudmännen. Av över 4800 skolor i Sverige är det endast drygt 500 som använder verktyget, enligt senaste undersökningen. Av de 500 skolorna är det endast 36 % som uppnår näringsriktighet.

Hur mäter man då näringsriktighet i verktyget? Det handlar om att man som skola kan visa att man uppnår kraven kring järn, vitamin D, fettkvalitet och fiber.

I Livsmedelsverkets senaste rikstäckande undersökning 2018, ser deltagandet bättre ut. 263 av Sveriges 290 kommuner svarade. Dock är det endast 40 % av kommunerna som rapporterat att de genomfört en undersökning av gästernas nöjdhet senaste året. En fjärdedel har aldrig genomfört det.

Mamman Lina uttrycker liknande oro som Eyvind, i en debattartikel i GP i höstas. ”Oftast när mina barn kommer hem hungriga har det serverats vegetarisk mat.” skriver hon. Debatten går varm i media och argument för och emot vegetariskt eller kött finns det gott om, i en salig blandning. Målet med skolmaten är ju ändå att maten ska hamna i barnens magar och bidra till ork och koncentration under hela dagen. Den oroade mamman tycker sig också se att klimatmålen väger tyngre än att barnen äter sig mätta och hon hade önskat att det serverades mer kött för mättnad och näring.

I den årliga undersökningen Ungdomsbarometern ställs frågor till ungdomar i åldern 15-24 år. Den uppåtgående trenden är att ungdomarnas val generellt är värderingsstyrt. Dock inte påverkat av influencers, som många kan tro, valen påverkas främst av experter och rapporter.

Den starka vegetariska trenden är både del av den svenska livsmedelsstrategin och en drivande kraft i förändringen av vår lagstadgade skolmat. Många skolor har de senaste åren gått över till fler helt vegetariska dagar. Trots den vegetariska utvecklingen är det endast 12 % av ungdomarna, i den senaste Ungdomsbarometern, som vill ha helvegetarisk skolmat. Det pekas på en stark uppåtgående trend i att välja svenskproducerad mat framför ekologiskt. Att maten ska vara hållbart producerad och klimatsmart anser ungdomarna i undersökningen är viktigare än att den är vegetarisk.

Man kan, baserat på detta, göra sig några tänkvärda reflektioner. Som läsare av information och evidensbaserad fakta på Diet Doctor, kan många nog utläsa av detta att vi använder fel verktyg och möjligen arbetar mot både natur och näringslära. Mina personliga reflektioner är som följer:

• Det finns ett svagt verktygsstöd för skolorna att efterleva skollagen vad gäller näringsriktiga skolmåltider och gästernas nöjdhet. Utvecklingen av mätbarhet av klimatmål verkar gå före.
• Sett till näringsinnehåll och biotillgänglighet är det svårt att slå råvaror från animalier.
• Våra kostråd vilar på näringsrekommendationer som känns daterade. Som besökare på Diet Doctor finns en medvetenhet om att den vetenskapliga grunden vad gäller näring och kost till stor del byggs på associationer och ofta svaga samband. Mycket av tidigare forskning har visat sig direkt felaktig. Det bäddar för att våra skolbarns mat kan bygga på just felaktiga näringsråd.
• Matsvinns-initiativen duggar tätt inom offentliga måltider. Dock kvarstår arbetet att knäcka koden att barnen äter sig mätta i kombination med den i högre utsträckning vegetariska maten. Det kan vara en konflikt som kan vara svår att lösa utan att man tillåter en högre mängd mättat fett samt näringsrika och energirika animaliska råvaror.
• Den ökande efterfrågan på svenska råvaror kan lösas genom att vi får servera mer av de begränsade animaliska råvarorna. Det ger mättnad samt kan bidra till hållbara mål.

Både mamman Lina och eleven Eyvind ger uttryck för det vi idag kan utläsa i den befintliga statistiken, men också det som är mer svårfångat, så som nöjdhet och mättnad. Kan det vara så att vi använder fel verktyg och fel fakta för att nå syftet mer vår lagstadgade skolmat?

Sandra Owe